Färska omdömen om Filter

När medieåret 2008 summerades figurerade Filter på ett antal årsbästalistor.
Svenska Dagbladets medieskribent Martin Jönsson utsåg Filter till »Årets tidskriftsnykomling«. Under rubriken »Årets mognadsprocess« skrev branschauktoriteten Olle Lidbom på sin blogg Vassa Eggen att »nykomlingen Filter blev bättre för varje nummer«, och utsåg Filters Erik Almqvist till »Årets journalist«. Sydsvenskans Andreas Ekström gav tidningen en tredjeplats med motiveringen: »Att döma av hajpen är detta den största och viktigaste tidskriften i Sveriges moderna historia. Så är det kanske inte, inte än. Men det ser lovande ut, trots en lite märklig tvångskoppling till kalenderhändelser för varje story.«

Efter årsskiftet blickade P3:s Spanarna framåt, och Jessika Gedin utsåg långsamhet till det kommande årets starkaste trend. I en utläggning som avhandlade allt från hemelektronik till matvanor fick hon även in Filter:
»Vi har en annan lite modernare slow produkt, och det är magasinet Filter som startade i år. Hela grundidén är att det ska gå långsamt. Det ska få ta sin tid, och där publiceras till största delen riktigt långa artiklar som om saker som inte ens nödvändigtvis behöver vara aktuella, bara de är intressanta. Och då får artiklarna ta tid inte bara för läsarna att läsa, utan också för journalisterna att skriva, det vill säga intervjuer pågår oftast flera dagar i sträck och researchen får breda ut sig.«
»Långsamt är lyx«, menade Gedin, och rundade av med: »Vill man vara en bra medborgare ska man vara en långsam medborgare.«

Filter #5 recenserades dessutom av Johan Malmberg på Helsingborgs Dagblad, som framför allt reflekterade kring två av artiklarna:
»Tomas Olsson skulle av någon anledning åka skidor nedför Mount Everest – till vilken nytta? Jag räknar inte med att förstå, men där finns något problematiskt djupt egocentriskt i de projekt som så ofta säljs in till allmän beskådan, i desperata försök efter att låtsas utmana naturen. Som om inte det vore en till tragik utdöd tanke. Och som om inte romantiken kring äventyrarna vore stendöd, den ruskar inte ens Filter liv i.
Men man kan också i nya numret läsa den fängslande historien om Jonas Eriksson. Sverigefödd, flyttade till Kongo med missionerande föräldrar, flyttade så småningom tillbaka men kände sig aldrig hemma, flyttade tillbaka till den kongolesiska djungeln för att skydda den utrotningshotade människoapan bonobon. Det blir en textresa som inte handlar så mycket om den heroiske svensken – som annars är just det! – utan mer om bonobon och dess hotade livsvillkor. Man lägger ned tidningen med frågor man inte visste fanns, som: ›Varför föder honorna bara vart sjätte år, trots att de parar sig så ofta?‹«

Tillbaka