Så blåser biljetthajarna systemet

Kampen om biljetter till stora konserter har blivit en sekundstrid. Filter tog reda på hur biljetthajarna alltid kan ligga steget före.

Den sjunde februari fick jag ett gruppmejl från min vän Jenny, med en länk till Beyoncébiljetter på Ticnet och ett kort meddelande: »Vi bör gå.« En timme senare svarade Linda entusiastiskt: »Klart vi ska GÅ!!« och jag lite mer snålt: »Jag är både pepp och inte. Det blir superdyrt om jag ska resa till Stockholm också.«

Jag googlade på biljetter för att se vad de kostade. Det fanns förköp på flera olika sajter, som biljettnu.se, biljettshop.se och viagogo.se. För 695 kronor kunde man köpa en sittplatsbiljett på Biljett Nu, för en hundralapp mer på Biljettshop. På Viagogos hemsida stod det till och med hur många biljetter de hade – 66 stycken: de billigaste på rad 17, sektion B24, för 1386 kronor; de dyraste, i Golden Circle, kostade 3476 kronor.

Annons

Hos Ticnet, den officiella säljaren, stod det däremot i rött: »Biljetterna är ännu inte släppta till försäljning.« Det återstod fyra dagar.

På biljettnu.se hittade jag ett telefonnummer till kundtjänsten. En mycket stressad Mats lyfte på luren. Det märktes att han hade svarat på frågor som mina ett antal gånger förr.

– Det är säkert att du får de biljetter du förbokar, ja. Biljetterna har vi inte än, men det är ett mindre antal som vi vet att vi kan få tag i. Vi har kontakter i branschen som förser oss med biljetter. Vi har jobbat i 15 år. Det är säkert att du får dem.

En sådan tjänst kan såklart kännas lockande om man tänker tillbaka på stora biljettsläpp den senaste tiden. Swedish House Mafia sålde ut tre Friends Arena på mindre än en timme, Justin Bieber sålde ut Globen på 40 minuter och 2000 biljetter till The Knife tog slut på en minut.

Det verkade ändå lite underligt. Hur kunde de här sajterna erbjuda förköp över huvud taget?

Senare på kvällen tog min snåla sida över och jag avböjde att följa med, men erbjöd mig att hjälpa vännerna att köpa biljetter.

Tio i nio den 11 februari satt vi beredda framför Ticnet vid varsin dator, med mejlkorgen öppen. Den som kom in först skulle köpa biljetter. Fem i nio hamnade vi alla i kö, kvart över nio kom jag faktiskt igenom och kunde köpa skapliga sittplatsbiljetter. Linda och Jenny fortsatte ändå att köa bara för att se vad som hände. Strax innan halv tio mejlade Linda: »Alltså ursäkta men varför får inte JAG komma någonstans? Nu har det gått 27 minuter.« Några minuter senare kom Jenny fram till biljettköpet, och strax efteråt Linda. Biljetterna var slut.

Klockan 9:41 lade Biljett Nu upp en annons på Blocket om att de hade biljetter att sälja. På hemsidan fanns biljetter för 895 kronor och uppåt. Snart började det röra på sig även på andra sajter. Viagogo hade 290 biljetter till försäljning, på Biljettshop hade den billigaste biljetten stigit till 995 kronor, tio minuter senare kostade den 1 495 kronor. Halv elva kostade den billigaste 1495 kronor även på Biljett Nu. På en timme hade priset för en sittplatsbiljett stigit med 215 procent.

Förr stod andrahandsförsäljare av biljetter utanför arenorna med handskrivna skyltar och stoppade pengarna direkt i fickan. Numera är biljetthajarna etablerade företag med snygga hemsidor som betalar skatt och moms. Det är lagligt att sälja vidare biljetter, även om du gör det 215 procent dyrare än inköpspriset. Biljett Nu är det största och äldsta företaget på marknaden. Det bildades 1998, men blev mer allmänt omtalat först förra året. Då greps VD:n utanför Bruce Springsteens konsert på Ullevi med vad som misstänktes vara falska biljetter. Han släpptes senare, men flera kunder som handlat via Biljett Nu fick inte några biljetter. I vintras hamnade företaget i blåsväder igen, för att ha skickat ut sittplatsbiljetter till den som köpt ståplats på Swedish House Mafias spelning.

Enligt den senaste årsredovisningen, för 2011, har det gått bra för Biljett Nu. De omsatte drygt 33 miljoner kronor och gjorde en vinst. Kunderna verkar mindre nöjda. Om man söker på företaget på Facebook finns förutom Biljett Nus egen sida också grupperna »Alla vi som hatar biljett.nu« och »anti-biljett.nu«. Inte heller på deras egen sida bjuds det särskilt uppmuntrande läsning för företaget. Där finns inlägg som »SÄMST!«, »Jag hatar er« och »Ursäkta språket men vilka vidriga opportunister ni är. 2495 för en biljett till The Knife … Det borde vara kriminellt!« På sajten rejta.se, där kunder själva skriver omdömen om företag, har Biljett Nu ett betyg på 1,32 av 5. Flera betygsättare uppmanar läsarna att anmäla företaget till Konsumentverket. Vilket också har gjorts.

Malin Fors är jurist på Konsumentverket och har jobbat med frågan i tre år. Hon bekräftar att det kommer in många anmälningar mot den här typen av företag.

– Oftast handlar de om själva företeelsen i sig, att kunden har fått betala ett mycket högre pris än det ordinarie, säger hon. Och det kan vi inte göra så mycket åt.

2009 anmälde Live Nation och Ticnet tre olika bolag, samtidigt som Svenska fotbollförbundet anmälde sju bolag. Anmälningarna gällde vilseledande marknadsföring, eftersom andrahandsbolagen sålde biljetter till evenemang innan de släppts. De tre anmälarna skrev att de ämnade makulera andrahandsbiljetter, eftersom det står i deras kundvillkor att biljetter inte får säljas vidare i kommersiellt syfte. Konsumentverket agerade på anmälarnas sida. De skickade ut brev om att bolagen bröt mot marknadsföringslagen eftersom de undanhöll information som kunde få köparen att fatta ett annat beslut. De krävde att andrahandsbolagen skulle upplysa om att biljetterna kunde makuleras.

Andrahandsbolagen svarade på liknande sätt. De menade att det inte var ett realistiskt krav eftersom arrangörerna aldrig skulle kunna avgöra varifrån biljetterna köpts. Biljett Nu skrev: »Mot denna bakgrund är det tekniskt omöjligt för Ticnet att kontrollera att biljetterna har sålts vidare i andra hand till ett högre pris, vilket i praktiken får till följd att enskilda biljetter aldrig kan komma att makuleras. […] Eftersom det aldrig kan bli aktuellt att makulera biljetter kan ovan nämnda formulering om garanterat inträde inte heller anses stå i strid med bestämmelserna i Marknadsföringslagen.« De påpekade också att det var oskäligt av Ticnet att skriva in i sina villkor att de kan makulera biljetterna, eftersom de inte accepterar återköp och är den dominerande aktören på marknaden.

Kraven på andrahandsbolagen drogs tillbaka.

Annons

– När vi tittade på det igen stod det klart att Ticnets villkor inte på något sätt är gällande rätt, säger Malin Fors. De kan inte hindra att biljetter säljs vidare eftersom andrahandsmarknaden är tillåten.

Det hela slutade med att Konsumentverket tre år senare istället hotade Ticnet med att gå till Marknadsdomstolen om företaget inte ändrade sina villkor för vidareförsäljning, eftersom det drabbade konsumenterna.

Egentligen skulle Ticnet inte behöva bry sig så mycket om andrahandsmarknaden – de får ju sina biljetter sålda i vilket fall. Men Mattias Hallgrim, företagets marknadsdirektör, menar att det handlar om att andrahandsmarknaden inte bidrar med pengar till arrangörer, arenor och artister, och om att hela branschen får dåligt rykte.

– Det blir en känsla av bluff. Det smittar av sig på oss, till exempel att det sprids rykten om att vi säljer biljetter direkt till andrahandsmarknaden. Det gör vi absolut inte.

Hallgrim säger sig veta att andrahandsföretagen använder sig av bulvaner som köper upp biljetter. En annan förklaring skulle kunna vara att andrahandsmarknaden använder sig av botar, datorprogram som programmeras för att logga in en exakt tid och köpa biljetter. En person med teknisk insyn i förstahandsmarknaden, som vill vara anonym, säger att botar är väldigt vanliga i USA och England. Han säger att uppskattningsvis 50 till 70 procent av de amerikanska biljetterna till stora evenemang köps upp av botar, i England är problemet något mindre. Han menar dock att svenska analyser funnit att botar inte är särskilt vanliga i Sverige, även om de säkert kan förekomma.

Mattias Hallgrim tror att Ticnet har stoppat eventuella botar.

– Vi använder oss av re-captcha, de där snirkliga bokstäverna man behöver fylla i för att köpa. Eftersom det är en bild kan ett program inte läsa av vad som står. Dessutom tror jag att det skulle vara svårt för en maskin att fylla i kreditkortsnummer.

Han säger att de även har annan teknik för att stoppa massuppköp som han inte vill gå in närmare på.

En snabb sökning på Youtube ger flera träffar på biljettbotar, så kallade ticket spinners. En av filmerna visar en pedagogisk genomgång där en engelskspråkig man med indiskt utseende först fyller i ett antal fingerade användarnamn och lösenord, samt CCV-koden till det kontokort som är kopplat till kontona han har på biljettsajten; genom att använda flera konton rundar han företagets regler om hur många biljetter varje kund får köpa. Sedan öppnar han biljettsidan och söker upp det aktuella evenemanget. När han trycker på knappen för att söka efter biljetter, kopieras kommandot in i boten, så att den sedan kan härma koden för att köpa en biljett. Mannen på videon visar att man kan göra det här hur många gånger som helst:

»Same process: select quantity, select price, select section you want to search for.«

I boten syns olika captcha som han besvarar, sedan väljer han betalnings- och leveransmetod. Klart.

»Now if you want to search for particular tickets and automatically buy them, you can set up from here.« Mannen specificerar vilken rad biljetterna ska vara till. Det går också att köpa biljetter som ännu inte släppts genom att göra i stort sett samma sak, men precisera exakt vilken sekund boten ska börja arbeta. Videon avslutas med ett glatt: »Hope you will enjoy using the bot : )«

Jag skickar en länk på Youtube-klippet till Henrik Sandklef, tekniklektor på IT-fakulteten vid Göteborgs universitet.

– Det är ganska lätt att skriva ett sådant här program, säger han. Det kopierar bara det kommando du själv skickar till Ticnet när du loggar in. Sedan skickar boten informationen nonstop, tills den kan logga in och köpa biljetter till typ Justin Bieber. Den blir mycket mer effektiv än en riktig människa.

Och captcha, de snirkliga bokstäverna som enligt Ticnet stoppar liknande botar, är inte längre är en säker metod.

– Det finns så kallade de-captcha-tjänster man kan ladda ned eller köpa för att få sin bot att ta sig igenom, säger Henrik Sandklef. De som bygger captcha måste vara steget före, och det är de inte alltid.

Jag googlar på de-captcha och hittar flera företag som erbjuder tjänsten för ett par dollar.

Är det så här andrahandsbolagen, eller åtminstone de som säljer biljetter till dem, går tillväga? Jag går in på freelancer.com, en global sida där man kan hitta frilansande programmerare till sina projekt. Här finns flera annonser omticket spinners. För att se hur lätt det är lägger jag ut en egen annons.

Jag eftersöker någon som »kan programmera en ticket spinnermed captcha bypass för att köpa biljetter från främst ticnet.se«. Efter några minuter är min gratisannons uppladdad.

I Danmark och Frankrike har man löst problemet med upptrissade andrahandspriser genom att lagstifta mot vidareförsäljning till dyrare priser. Danmark tog beslutet 2007, och det har delvis stoppat problemet. Men sajter är globala. Du kan köpa biljetter till evenemang i Danmark på andra sidor, som engelska Viagogo eller de svenska sidorna. För att en sådan lagstiftning ska vara effektiv krävs att den är internationell. Det verkar inte finnas något större politiskt intresse för en sådan lag i Sverige.

I höstas, efter Bruce Springsteen-skandalen, träffade medarbetare till konsumentminister Birgitta Ohlsson företrädare från såväl Live Nation som andrahandsmarknaden.

– De hörde av sig för att de ville ha ett möte, säger Carl Lagerqvist, ministerns pressekreterare. Och vi har inget emot att lyssna på olika aktörer. Vi följer frågan och är medvetna om problemen, men just nu finns det inte några konkreta planer på att föreslå ny lagstiftning.

– Branschen har också ett eget ansvar, fortsätter Lagerqvist. I första hand bör man försöka hitta egna lösningar, men vi följer som sagt frågan och har inte stängt några dörrar.

En mjukare lösning skulle vara att göra evenemangsbiljetter personliga, precis som på flyget. Men då är det Ticnet som ser bekymmer.

– Det leder till en del krångel, säger marknadsdirektör Mattias Hallgrim. Framför allt för arrangörerna och arenorna. Om de ska kolla alla som går in på Friends Arena tar det för lång tid. Det blir också svårare för kunderna, eftersom de oftast köper biljett till både sig själva och sina vänner.

Istället menar han att en lösning skulle kunna vara att arrangörerna själva höjer priserna.

– Jag tycker inte att man ska hoppa över den frågan, säger han. Det finns uppenbarligen folk som är villiga att betala mer. Biljetterna är lågt prissatta jämfört med efterfrågan, då skulle det inte finnas lika mycket att tjäna.

Biljett Nu ser inga problem med sin affärsverksamhet. De sysslar inte med några olagligheter och det finns en efterfrågan på deras produkter. Ändå är de förtegna om hur deras affärer fungerar.

– Vi köper in en del biljetter från privatpersoner, säger verksamhetschefen Anders Hultman. En del köper vi själva på Ticnet, men där är ju antalet begränsat. Och så får vi in biljetter från våra kanaler som vi har jobbat upp.

Vad »kanaler« betyder är en företagshemlighet. Hur många biljetter de köper likaså. Priserna sätts efter utbud och efterfrågan, men hur mycket de tjänar på sina biljetter svarar han svävande på.

Annons

– Det är vår bedömning av marknadspriserna, säger Anders Hultman. Hur stor efterfrågan vi har och hur stort vårt lager är. Priset måste självklart täcka våra omkostnader, men vi tjänar ju inte allt som ligger ovanpå det ordinarie priset.

Till slut blir det en fråga om moral och marknadsekonomi. Ska den som har råd att betala ha företräde till den vara vars pris kan trissas upp av hög efterfrågan? Än så länge svarar både Anders Hultman och lagstiftarna ja på den frågan.

Frågan om hur de kan vara säkra på att få in sina förköpsbiljetter kvarstår. Kvarstår gör också frågan om hur Biljett Nu alltid hittar biljetter, där exempelvis mina vänner Jenny och Linda misslyckades. Är det botar som köper upp biljetterna? Anders Hultman »tror« inte att det är så.

På Freelancer hittar jag en annan svensk som sökt efter ticket spinners. Signaturen »fredriklundberg« satte den 11 september förra året in en annons efter en ticket spinner som fungerar till ticnet.se. Han fick tio svar från främst indiska företag som gärna tog sig an uppgiften.

Jag själv har fått fyra olika svar en vecka efter jag har publicerat min annons: från rumänska Claudiu, ett indiskt IT-företag, ett pakistanskt företag och en Samy från Pakistan. Samy säger sig redan ha tillverkat ticket spinners, men är med sitt erbjudande om 750 dollar dyrast. De två företagen verkar lite underliga och har inte så bra recensioner. Claudiu däremot har fem stjärnor av fem möjliga och många nöjda kunder som har skrivit omdömen. Jag börjar chatta med honom och skickar över länken till filmen med indiern som beskriver hur hans bot fungerar. Claudiu svarar att han kan göra en som fungerar betydligt enklare, den jag visar är gammal. Genom att bygga en webbapplikation kan boten dessutom fungera på flera olika biljettsidor. För 450 dollar kan jag ha en bot inom tio dagar.

Svårare än så är det alltså inte att själv bli en av dem som blåser hela systemet.

Efter vår chatt går jag in på några andrahandssajter. En sittplats till Beyoncé kostar 1695 kronor. På Ticnets Facebooksida klagar kunderna på att de har sålt slut så snabbt och hävdar att andrahandsmarknaden köpt upp dem för att säljas till ockerpriser. En av dem skriver: »Alla som klagar på biljett.nu etc; enda sättet att bli av med dem […] är att ge fan i att handla från dem. Utan vinster försvinner ju poängen för dem.«