Det svenska slaveriet

Att utländska bärplockare utnyttjas i de svenska skogarna har blivit en bisarr sommartradition. 2014 gick det så långt att en man tog livet av sig. Så vem bär ansvaret?

En ovanligt varm eftermiddag i september förra året ringde fackombudet Kjell-Ivan Erikssons mobiltelefon. En kollega berättade att ett femtiotal upprörda bärplockare hade samlats utanför Kommunals lokaler i centrala Umeå.

Kjell-Ivan skyndade sig dit illa kvickt. Tre av bärplockarna följde med honom in på hans tjänsterum och med hjälp av en tolk förklarade thailändarna att de hade plockat bär sex dagar i veckan från tidig morgon till sen kväll sedan slutet av juli. Enligt deras kontrakt skulle de få den avtalsenliga minimilönen på 18 975 kronor i månaden, men ännu hade de inte fått en krona.

Kjell-Ivan förklarade att det bästa vore om plockarna åkte tillbaka till skogen och fortsatte arbeta, så skulle han ta reda på vad som hade hänt med lönerna. Bärplockarna vägrade. För att finansiera resan till Sverige hade de tagit stora lån i hemlandet, och om de återvände utan pengar skulle deras mark och bostäder beslagtas av banken. Därför vågade de inte åka någonstans förrän de fått sina löner.

Annons

Kruxet var att bärplockarnas arbetsgivare inte fanns i Sverige. Bolaget som tog hand om bären, Ståls Plantering och Röjning, hade hyrt in plockarna via ett thailändskt bemanningsföretag: M  Phoenix Enterprise. Ytterligare ett bolag, Parken i Vindeln, försåg i sin tur bärplockarna med husrum, mat och bilar.

Kjell-Ivan Eriksson kontaktade VD:n för Ståls Plantering och Röjning, 22-åriga Rebecca Stål, och bad henne komma till Kommunals kontor i Umeå. Hon kanske kunde bringa klarhet i vad som hade hänt?

Rebecca Stål och hennes pappa kom redan samma dag. De förklarade att de hade betalat vad de skulle till M Phoenix. Vad bemanningsföretaget sedan gjort med pengarna hade de ingen aning om.

Kvällen därpå åkte Kjell-Ivan Eriksson och en kollega sju mil inåt landet till det gamla sanatorium i Hällnäs där bärplockarna var inhysta. Där mötte de två personer som sade sig representera M Phoenix Enterprise: juristen Kent Engström samt en kvinna som presenterade sig som »Mem«. Varken juristen eller Mem kunde visa upp någon fullmakt på att de faktiskt företrädde det thailändska bemanningsbolaget. Kent Engström menade att det hela hur som helst handlade om ett missförstånd – M Phoenix hade betalt lön till plockarna. »Okej«, svarade Kjell-Ivan, »men då måste vi få se bevis på inbetalningarna.« Något sådant fanns inte, varför parterna bestämde sig för att träffas igen ett par dagar senare på Folkets Hus i Umeå.

Logga in eller skapa ett konto för att läsa vidare

Kom igång med din gratis provperiod!

0 kr första två månaderna. Därefter 35 kr / månad. Avsluta när du vill. Pengarna dras varannan månad.

  • Magasinet i din brevlåda
  • Alla utgåvor som PDF
  • Allt webbinnehåll
  • Avsluta när du vill
Kom igång nu!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

Har du redan konto?

Glömt lösenord?