»Om man begår övergrepp måste man stå till svars.«

En svensk underrättelseofficer talar ut.

Berättelser kan nå en på de mest osannolika sätt. Ibland behöver man bara svara i telefon.

– Vet du om att det finns en svensk Edward Snowden?

Personen som ringde behövde inte presentera sig. Vi blev bekanta när en Filtermedarbetare skrev om ett av alla hans livsmedelsprojekt, och sedan dess har vi hörts av med jämna mellanrum. Ibland för att han har synpunkter på något i tidningen, ibland för att han vill tipsa om något vi borde skriva om.

Annons

Den här samtalsöppnaren tillhörde hans mer effektiva, så jag bad honom att berätta mer. Därpå följde en historia som i korthet löd så här:

När livsmedelsentreprenören gjorde sin militärtjänst lärde han känna personer som sedan gick vidare inom det militära, vissa till riktigt hög nivå. För knappt två år sedan fick han en bok i gåva av en av dem, spänningsromanen Operation Scimitar. Den var författad av pseudonymen Adrian Andersson, som enligt boken »under mer än tjugo år arbetat med underrättelse- och säkerhetstjänst«, först »som officer inom specialförbanden« och därefter »som säkerhetschef och rådgivare främst i Mellanöstern och Centralasien«. Att livsmedelsentreprenören insåg vem som doldes bakom pseudonymen gav läsningen en extra dimension: det här var en agenthistoria författad av någon som själv hade erfarenhet av jobbet. Mycket annat stack ut, kanske främst att det var en berättelse där de islamistiska terroristerna triumferade, och att författaren lät antyda att det var mer eller mindre rätt åt västerlänningarna. Men den riktiga aha-upplevelsen kom långt senare:

– Häromdagen läste jag de senaste Snowdenavslöjandena och tänkte: »Jaha, men det där vet jag ju redan.« Men varför visste jag det? Jo, för allt stod ju i den där boken: hur intimt sammankopplad den svenska underrättelsetjänsten är med andra länders, att jänkarna avlyssnar världsledarnas mobiler, att man har tillgång till all datatrafik inom den där världen.

Jag höll med om att det hela lät pikant, men invände att det handlade om en roman: själva konceptet stipulerar att innehållet inte ska tas på bokstavligt allvar. Eftersom jag hunnit googla fram boken såg jag att den var egenutgiven som print-on-demand, vilket också torde bidra till att inte en käft hade hört talas om den. Framför allt som författaren dessutom gjorde allt för att förbli anonym.

Logga in eller skapa ett konto för att läsa vidare

Kom igång med din gratis provperiod!

0 kr första två månaderna. Därefter 35 kr / månad. Avsluta när du vill. Pengarna dras varannan månad.

  • Magasinet i din brevlåda
  • Alla utgåvor som PDF
  • Allt webbinnehåll
  • Avsluta när du vill
Kom igång nu!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

Har du redan konto?

Glömt lösenord?