Därför ignoreras vuxenmobbning

Sverige tycks som besatt av frågan om kränkningar och trakasserier – så länge de inte sker på arbetsplatsen. Börje Eriksson tror sig veta varför.

Börje Eriksson älskade sitt jobb. Den två meter långe bildläraren på Bregårdsskolan i Karlskoga, som själv målade och höll på med keramik, hade en smittande entusiasm som fick eleverna att fördriva håltimmarna i fotolabbet och måleriateljén. Under hans helgkurser i modellteckning fick skolungdomar gå in gratis, och Börje lät regelbundet utexaminerade adepter ställa ut sina verk på skolan.

En dag tvingades en jämnårig kollega lämna sitt jobb på bildinstitutionen eftersom hon saknade lärarlegitimation. Börje kände direkt att den unga ersättaren hade något emot honom. Hon undvek honom och konverserade aldrig mer än nödvändigt. Samtidigt var de tvungna att samarbeta. Vilka utlåningsrutiner skulle gälla för de nyinköpta kamerorna? Hur skulle de skydda eleverna från framkallningsvätskorna?

En måndag skulle Börje ha fotolektion. »Jag skulle behöva kamerorna nu«, sade han. »Jaså, är det dina kameror?« utbrast kollegan. »Nej«, sade Börje, »men vi har väl kommit överens om de här rutinerna?« »Dina rutiner, ja. Är det bara du som bestämmer alltihop?«

Annons

Den kraftiga reaktionen gjorde Börje helt ställd. Han försökte prata ut men kollegan var inte intresserad. Konflikten växte, och när eleverna började känna av den frostiga stämningen tog han saken till rektorn. »Det där får ni lösa själva«, löd svaret. Efter mycket trugande från Börjes sida kopplades företagshälsovården in.

Börje och kollegan fick träffa en beteendevetare, sedan hölls ett möte där även skolledningen deltog. Börje kom ensam, kollegan hade med sitt fackliga skyddsombud – ett slags advokat som framförde vad Börje uppfattade som ilskna insinuationer. Istället för konfliktlösning tycktes målet vara att utse en syndabock.

Efter att Börjes öde lyfts fram i lokaltidningen försökte en högerextrem grupp rekrytera honom. »Många som råkat ut för mobbning vill tyvärr ­försöka driva frågan genom Sverigedemokraterna eller andra ljusskygga rörelser.«

En förmiddag våren 2005 kallade gymnasiechefen till ett möte för att diskutera »allt som har hänt«. Börje cyklade dit med förhoppningen att den segdragna konflikten skulle få ett slut. När han kom in på expeditionen satt gymnasiechefen redan där tillsammans med rektorn på Börjes skola – och hans eget skyddsombud. Rektorn såg tagen ut, fackombudet undvek hans blick.

Gymnasiechefen log när Börje öppnade dörren, men slutade genast när han frågade vad de skulle prata om. »Du ska delges ett beslut.« Sedan läste hon innantill från ett brev. Börje ombads lyssna noga, för han fick inte ta brevet med sig. Börje minns inte innehållet ordagrant, men vissa ord etsade sig fast. Han »kränkte« och »nedvärderade« andra människor. Därför skulle han omplaceras. Varken hans rektor eller skyddsombud sade något.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Vi låser delar av vårt material för att våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera) ska få valuta för sina pengar. Nu hoppas vi på dig också!

Kom igång med din gratis provperiod!

  • 2 fria månader, sedan 35kr/mån.
  • Ingen bindningstid, enkelt att avsluta.
  • Papperstidning i brevlådan varannan månad.

Dessutom får du tillgång till hela vår webb – med hyllade reportage, personporträtt och granskningar från de senaste tio åren.

Kom igång nu!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?