»Jag var aldrig upphetsad«

De tre senaste åren har dokumentärfilmaren Svante Tidholm pendlat till Europas största bordell. Här förklarar han varför.

Inför fotbolls-VM 2006 uppstod en debatt om att svenska supportrar skulle vallfärda till tyska bordeller. Jag blev nyfiken och ringde Pascha, en bordell i Köln, och frågade om jag fick åka dit med en kamera. ›Inga problem, välkommen!‹ sade de och bokade in mig i ett rum för konferensgäster.
Pascha är elva våningar högt och 200 kvinnor arbetar där. Man betalar fem euro för att få tillgång till huset. Våning ett är expressavdelningen; där är det billigt och går snabbt. Våning två till sex är fulla av temarum, som doktorsrummet, bilrummet, mörka rummet och fäbodvallsrummet. Våning sju har bara transor och på översta våningen finns en lyxklubb. Resten av huset är hotellrum och de prostituerades bostäder.
Pascha har egen matsal och frisör, ett gym och en manikyrsalong. Många som bor där lämnar nästan aldrig huset. Kvinnorna har inga hallickar, utan hyr rummen för 1  500 kronor om dagen. Som ett frilanshotell för prostituerade. Det finns larm i alla rum och droger är förbjudna.
I början tyckte jag att det var obehagligt. Det luktar sperma, ciggrök, glidmedel och klorin. Jag kunde inte hantera känslan att jag var en man på en bordell, att jag också var där för att hämta något av dem. Jag var obekväm bland allt sex och ställde jättedåliga frågor. Jag var glad att jag kunde ha kameran som sköld.
De som arbetar på Pascha kommer från hela världen, det är studenter som vill få in extrapengar eller kvinnor som säger till sina vänner att de arbetar som modeller eller frisörer. De tyckte att jag var jättekonstig: en svensk, feministisk man som ställde märkliga frågor. ›Kom igen då, du får det billigt!‹ sade de. Samtidigt tyckte de att det var roligt att jag lyssnade. Efter ett tag lät de mig gå runt som jag ville med kameran. Varje gång jag kom tillbaka fick jag samma rum, med utsikt över Kölnerdomen. Så småningom fick jag väldigt bra kontakt med Sonia, en av tjejerna. I början spelade hon teater men efter ett tag började hon tala ärligt.
En av killarna i filmen säger att han går till bordellen för att hans flickvän inte vill ha lika mycket sex som han. Jag sade att jag har samma problem. Det är med i filmen. Jag kunde ha klippt bort det, men jag tror att problemet är vanligt och vill ta ner frågan till den vardagliga nivån: Vad fyller sex för funktion i mäns liv?
Redan på BB behandlas pojkar hårdare än flickor. Så fortsätter det hela livet. Jag tror att det är närhet och inte sex de behöver. Det förväntades av kunderna på Pascha att de ville ligga, men många ville bara få det överstökat så att de kunde få tid att prata. Och jag vet ärligt talat inte vad som är värst, att betala för sex eller för närhet?
Varje gång jag kom hem efter ett besök var det svårt att berätta vad jag varit med om. Folk förväntade sig tvära ställningstaganden och att allt skulle vara äckligt. Men så enkelt var det ju inte.
Jag blev aldrig upphetsad av att vara där. Däremot var det speciellt att stå bredvid någon som är så inne i sin njutning. En del tycker att det låter äckligt men jag tyckte att det var fint. En man är aldrig så naken, bildligt talat, som när han har sex. Jag tror att det är därför män är så besatta av det. Om män lärde sig att hantera sina känslor bättre skulle de kanske inte behöva kolla på porr, onanera eller ha sex lika ofta.
Jag har sett många konstiga saker på Pascha. Vissa situationer, som ett gang bang där en kvinna gick runt och sprutade mjölk ur sina bröst, blev för mycket. Men det värsta har varit att åka därifrån och veta att det finns kvar. Att Sonia har tio kunder om dagen, även när jag inte är där. Hon ringer ibland. Hon skojar om att hon ska hälsa på och lära min flickvän några sexknep. Jag vet inte vad jag ska svara.«


Fredag 29 januari Göteborgs filmfestival invigs. Som en pascha har sin premiär under festivalveckan.

Tillbaka