Snålskjutsen

Mikrobryggerier, g­årdsproducerade varor och a­mbitiösa surdegs­bagerier har fått svenskarna­s o­reserverade kärlek under de senaste åren. Trenden har fått storindustrins u­lvar att ta på sig fårakläder. Går vi på den lätta?

Sveriges omkring 250 fäbodbrukare håller främst till i norra Dalarna, Härjedalen och Jämtland, där de brukar jorden på ett ålderdomligt sätt med årstidernas skiftningar i fokus. De djur som under vintern hålls i en lagård i anslutning till lantbruket flyttas under våren och sommaren till en fäbodvall. Genom att låta djuren beta fritt i skogen eller på fjället kan bonden använda gårds­arealen som annars skulle ha varit betesmark till att odla foder och grödor inför vintern.

Förr i tiden tilläts endast kvinnor att flytta med djuren ut till fäbodvallarna – det ansågs inte lämpligt att lämna unga män ensamma med »fäna« under så lång tid. Vallpigorna ägnade somrarna åt att förädla mjölken: de ystade ost, kärnade smör och tillverkade andra produkter som sedan lagrades inför vintern. Detta sker fortfarande på flera platser i Sverige, men i mycket liten skala.

Pauline Palmecrantz på föreningen Sverige­s fäbodbrukare förklarar att det beror på att medlemmarna befinner sig »långt ute i landet­s marginalområden«; Arla vill till exempel inte hämta mjölken, eftersom transporten blir för lång. Avstånden innebär också att fäbod­brukarna måste betala extra för leverans av foder och utrustning. Dessutom gör de hårda väder­förhållandena att fäbodbrukarna ofta måste hålla sig med djur av äldre, långsamt växande lantraser.

Annons

– Fäbodbruk är en av lantbrukets få kött­producerande delar som faktiskt har en positiv energibalans, säger Pauline Palmecrantz. Det vill säga, man får ut fyra gånger så mycket energi som man sätter in, räknat i kött och mjölk. Det beror på att djuren betar på marker som vi inte kan använda till något annat. Men när vi skjutsar djuren till slakt får vi sämre klassning, för de passar helt enkelt inte in i klassningssystemet.

Fäbodbrukaren Stig Spånberg berättar att han i våras sålde en tjur, några kalvar och ett par ungtjurar till Scan, det enda slakteri som orkar ta sig ut till hans lantbruk i nordvästra Dalarna. När alla avgifter och avdrag var gjorda fick han sju kronor per kilo kött. Ett par dagar senare fick han ett samtal från en kompis som jobbar i områdets Coopbutik. Han hade betalat »en jävla massa« för fäbodköttet – som lagts i en förpackning där s­lakteriet skröt om närproducerat gourmetkött. De hade till och med skrivit ut Stig Spånbergs namn på förpackningen, för maximal genuinitet.

– Köttet är ju närproducerat, säger Spånberg. Och det kommer från långsamt växande djur, så det är av väldigt fin kvalitet. Men att använda mitt namn som kvalitetsstämpel och sedan inte betala mig för köttet, det tycker jag är ganska fräckt.

Allt ser dock inte mörkt ut för fäbodbrukarna. De senaste årens förskjutning i synen på mat har varit till deras fördel. Det innebär också att allt fler fäbodbrukare har insett att de kan tjäna lite pengar på sin verksamhet. Några har öppnat sina vallar för turister, andra har startat småskalig produktion och gårdsförsäljning av förädlade kött- eller mejeriprodukter.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?