I en annan del av Sverige

Den hallucinogena brygden ayahuasca har lockat författare, botaniker och andliga sökare till de peruanska djunglerna i mer än ett halvt sekel. Nu har »själens lian« nått hit.

Jag låg utsträckt i en mjuk soffa i ett vardagsrum någonstans i Mellansverige.

Med undantag för en svart katt som spann vid mina fötter var rummet knäpptyst. Tre fladdrande värmeljus på golvet utgjorde den enda belysningen. Till höger om dem stod ännu en soffa, och i soffan satt en schaman. Hon öppnade ögonen, sträckte sig efter en schacapa, en traditionell peruansk lövskallra, och viftade med den ovanför huvudet. Sedan stämde hon upp i en ikaro, en hymn på spanska som åkallar växtrikets andar: »Moder Jord, Moder Liv / Jag sjunger för Fader Sol / Uppstigen i livets träd / Tar jag hennes kärleksmedicin / Som helar alla sår.«

Utspridda på fläckiga madrasser på golvet nedanför henne låg en disparat samling människor: en bastant kvinna med tysk brytning som tillbringat åtta år av sitt liv i ett buddhistiskt nunnekloster, en tystlåten äldre kvinna med återkommande magsmärtor, en ung man med tatueringar på halsen, en lika ung kvinna klädd i färgglada hippiesjalar och en 35-årig författare som jag ska återkomma till senare. Allt som allt var de nio stycken, och alla var här för samma sak: ayahuasca. Schamanen hade ägnat gårdagen åt att tillreda den mytomspunna brygden som nu brann i de närvarandes magtrakter. Två av dem hoppades få hjälp att »se klarare«, en tredje ville förbättra sitt närminne och de övriga önskade lindring för diverse krämpor och sjukdomar. Det var än så länge oklart om någon av dem skulle uppnå sina mål.

Annons

De visioner ayahuascan frammanade sades kunna slunga iväg mottagaren till både himmelska höjder och helvetiska djup, allt beroende på personens dagsform, omgivning och inställning. Eller som schamanen förklarat före ceremonin:

– Mästarplantan visar dig det du behöver se, snarare än det du vill se. Om någonting känns övermäktigt, säg till mig. Men kom ihåg att det bara är känslor, ofta är det bäst att bara följa med.

När schamanen blidkat växtrikets andar sänkte sig åter tystnaden. Stundtals avbröts den av att någon gäspade, rapade eller släppte sig. Med jämna mellanrum påbörjade schamanen ännu en ikaro eller tryckte igång en låt på sin bandspelare för att styra de närvarandes upplevelser i en viss riktning. När musiken efter ett par timmar övergick i en stillsam panflöjtsmelodi reste sig en före detta journalist med gotländska rötter långsamt från sin madrass.

Första gången hon tog ayahuasca, i ett helt annat sällskap än det här, kämpade hon länge med att få bort ett hårstrå som fastnat på hennes tunga, något som visade sig svårt då hennes fingrar plötsligt hade blivit tre decimeter långa. När hon efter tjugo minuter lyckades rycka bort strået växte det omedelbart ut två nya, därefter fyra till, sedan åtta, sexton, trettiotvå, tills hela hennes tunga var täckt av päls. Som om det inte vore obehagligt nog mådde hon snart så illa att hon tvingades retirera till toaletten, där hon ägnade en bra stund åt att kaskadkräkas och bajsa diarré på samma gång. De följande timmarna tillbringade hon gråtande i fosterställning.

Logga in eller skapa ett konto för att läsa vidare

Kom igång med din gratis provperiod!

0 kr första två månaderna. Därefter 35 kr / månad. Avsluta när du vill. Pengarna dras varannan månad.

  • Magasinet i din brevlåda
  • Alla utgåvor som PDF
  • Allt webbinnehåll
  • Avsluta när du vill
Kom igång nu!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

Har du redan konto?

Glömt lösenord?