Sagan om världens dyraste varg

Luften i Idre var hög och klar och snön hade fallit några dagar före lucia. Landskapet var precis så vackert vinterklätt som man önskade sig inför de kommande helgerna. Dessutom skulle det bli lätt att spåra.

För Naturvårdsverkets rovdjurskonsulent Magnus Kristoffersson var det en spännande dag. Efter många veckors väntan fanns äntligen förutsättningarna.

– Nysnön behövdes för att vi skulle kunna lokalisera henne. Nu gällde det bara att komma så nära att vi kunde sätta pilen i rumpan.

Rumpan satt på en vargtik som tidigare under hösten dykt upp i Idre. Inget märkligt med det, men den här gången var det annorlunda. Varghonan skulle inte skjutas, utan räddas. Till varje pris.

Den stora och rödpälsade tiken var nämligen klassad som genetiskt värdefull. Om hon parade sig och fick valpar skulle den kraftigt inavlade skandinaviska vargpopulationen tillföras nya friska gener, som kunde få stor betydelse för stammens långsiktiga överlevnad.

Så uppdraget för Magnus Kristoffersson och hans medarbetare den här decemberdagen 2011 var att flytta Rödluvan, som hon nu börjat kallas, söderut. Där, i Tiveden vid Vätterns nordvästra strand, hoppades myndigheterna att hon skulle finna sig tillrätta, bilda revir och föröka sig.

Markpersonal hade ringat in spåren i nysnön och man visste säkert var hon befann sig. Eller de, en storvuxen varghanne hade slagit följe med Rödluvan. De var ett par, vilket var både bra och mindre bra. Med den utvalde hannen i sällskap stärktes förmodligen möjligheterna att Rödluvan skulle stanna kvar i sin nya miljö.