Du har säkert stött på dem när du handlar i matbutiken eller på nätet: klimatmärkningarna som säger sig visa vilken miljöpåverkan produkterna har. Siffrorna är resultatet av så kallade livscykelanalyser – algoritmer som ska beräkna varans avtryck från råvara till avfallshantering.
I reportaget »Miljövänligt« i kommande Filter #82 skärskådar journalisten Ann-Helen Meyer von Bremen livscykelanalyserna för att ta reda på: Var kommer egentligen siffrorna ifrån? Hur har man räknat fram dem? Och hur kommer det sig att du enligt märkningarna borde dricka läsk och äta broilerkyckling hellre än mjölk och kött från frigående djur?
Reportaget och Filter #82 når prenumeranter från och med den 27 september. Den som inte är prenumerant måste teckna en prenumeration senast tisdag 14 september för att få numret i brevlådan. Här bjuder vi på fem intressanta uppgifter ur »Miljövänligt«:
• Det finns en rad olika klimatmärkningar: Mat.se använder sig av siffror som räknats fram av forskningsinstitutet Rise, WWF har en matkalkylator framtagen av företaget Carboncloud och i Danmark finns Den store klimatdatabase – framtagen av tankesmedjan Concito. De anger alla helt olika siffror för hur mycket växthusgaser exempelvis ost släpper ut. Enligt WWF: 11 kilo växthusgaser per kilo. Det är mer än dubbelt så mycket som de 5,3 kilo som osten orsakar enligt Rise. Och enligt Concito är siffran 7,72 kilo. Alla uträkningar säger sig vara vetenskapligt baserade, men ger ändå helt olika resultat.
• Livscykelanalys användes för första gången inom livsmedelsbranschen 1969, då Coca-Cola ville veta vilket material som hade minst miljöpåverkan: glas- eller plastflaskor. Femtio år senare är frågan fortfarande obesvarad.
• För att få fram en siffra på en varas miljöpåverkan mäter man oftast i volym eller vikt – det vill säga ett kilo ost eller ett kilo tomater. Växthusgaserna de släpper ut delas sedan med den utvalda enheten. Med det sättet att räkna vinner den gröda som ger högst skörd, den kyckling som växer snabbast och den ko som mjölkar mest. Kossan är för övrigt den värsta miljöboven i livscykelanalysernas värld – och allra värst är kor som enbart får äta gräs och där kalven får dia sin mamma länge.
• Livscykelanalyserna räknar med att metan är en 28 gånger kraftigare växthusgas än koldioxid (vilket förklarar varför kossan är den värsta miljöboven). Men man redovisar inte gaserna för sig, utan omvandlar även metanet till så kallade koldioxidekvivalenter. Där tappar man bort en viktig skillnad: att metan bryts ner och försvinner snabbare från atmosfären. Metan försvinner efter 10–12 år, medan koldioxid finns kvar i flera hundra – upp till tusen – år.
• Forskare har kritiserat livscykelanalysen för att vara alldeles för begränsad. I en vetenskaplig artikel skrev forskare från Italien, Spanien, Nya Zeeland och Sverige att metoden vare sig tar hänsyn till den stora variationen som finns inom lantbruket eller parametrar som arbetsförhållanden, djuromsorg, biologisk mångfald, övergödning och annat som allmänheten anser ingår i begreppet hållbarhet.
Skaffa en prenumeration för 39 kr/månad senast tisdag 14 september för att få Filter #82 i din brevlåda. Då får du också tillgång till vår webb, där du kan läsa reportaget »Miljövänligt« direkt när det publiceras den 27 september – och dessutom ta del av alla de spännande texter som finns i vårt digitala arkiv.
I Filter #82 fortsätter vi dessutom granska konspirationerna kring Estonia, tar reda på varför två geologer och en uppländsk greve bråkar om en världsunik meteorit och berättar om ölkriget som skakar Sveriges krogvärld.
Här kan du läsa fler Filtertexter om mat och miljö.
- Mer:
- Filterbubblan
