När rättspsykiatrikern Peter Andiné berättade för mig om klinikens hunddagis och hur bra patienterna var på att ta hand om djuren, trodde jag först att de passade hundar åt folk som bodde i trakten. Sannolikt förklaras min tanke av den varma och välkomnande atmosfär som rådde, med patienter som framför våra ögon förberedde en skördefest i växthuset på anläggningens parkliknande innergård. Överläkare Andiné log åt mitt missförstånd och förklarade att det handlade om de anställdas djur. Naturligtvis, vi var trots allt på Sahlgrenska universitetssjukhusets rättspsykiatriska klinik Rågården nordost om Göteborg.
Anläggningen må sakna murar och ha vunnit pris för sin arkitektur men vårdar icke desto mindre svårt psykiskt störda brottslingar som anses för farliga för att vistas i samhället. Eftersom massmedier bara brukar visa intresse för kliniken vid de enstaka tillfällen då någon har rymt var Andiné glad åt mitt besök.
Anledningen till min visit var att ge er läsare en genomgång av det svenska rättssystemets hantering av psykisk sjuka brottslingar, som förförståelse inför rättegången mot Ing-Marie Wieselgrens mördare. Sedan den inleddes i tisdags har flera av de saker texten tar upp aktualiserats i Visby tingsrätt, främst vad gäller huruvida Theodor Engström bör dömas till fängelse eller rättspsykiatrisk vård. Diskussionen utgår ofta från föreställningen att människor med en allvarlig psykisk störning är positivt särbehandlade, men det är helt enkelt inte sant. Utöver att svenska domstolar oftare dömer psykiskt sjuka än friska som utfört samma gärning bryter Brottsbalken mot den internationellt vedertagna principen att så kallat otillräkneliga saknar straffansvar.
Reportaget är just nu gratis att läsa för den som registrerar ett digitalt konto hos oss – så passa på!
- Mer:
- Filterbubblan
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
