I reportaget »Ohörda rop« avslöjade två personer hur de tvingades spela apatiska som barn och vittnade om den fysiska och psykiska misshandel de fick utstå. Publiceringen gav upphov till stor debatt – och nu diskuterar Socialstyrelsen huruvida man bör ändra vägledningen för behandling av apatiska barn.
Reportaget »Ohörda rop« handlar om den lika infekterade som politiserade frågan om apatiska flyktingbarn. Den har diskuterats i 15 år av läkare, psykiatriker, beslutsfattare och journalister. Men ingen har pratat med barnen – förrän nu. I Filter talar Anahit och Nermin ut om hur de tvingades att spela apatiska av sina föräldrar.
Granskningen tar också upp HVB-hemmet Solsidan, som sedan 2005 mottagit ett 30-tal barn med så kallat uppgivenhetssyndrom. Hemmets behandlingsmetoder går ut på att separera barnen från föräldrarna och behandla dem som friska. Alla barnen har tillfrisknat, och utredare från Socialstyrelsen – som formulerar råd kring hur de apatiska barnen ska behandlas – har besökt hemmet. Ändå nämns Solsidans metoder inte alls i Socialstyrelsens vägledning. Inte heller möjligheten att barn manipuleras att spela sjuka. Istället konstaterar man att teorier om simulering och manipulation inte har kunnat beläggas.
Sedan publiceringen har flera läkare öppet kritiserat vården av apatiska barn. Barn- och ungdomspsykiater Sven Román, som intervjuats bland annat i Studio Ett och Malou Efter tio, sade till TT:
– Det som de här två barnen har varit med om är grav barnmisshandel. Och vi inom professionen har bidragit till det. Det är fruktansvärt. Och det pågår än i dag.
Román säger sig själv ha bevittnat flera fall av simulering eller manipulation, och uppskattar att antalet exempel på detta är tresiffrigt. I Dagens Medicin skrev den pensionerade psykiatern Hans Bendz att han gissar att »simulering förelåg i en majoritet av fallen snarare än en minoritet«. I en intervju i Studio Ett sade barnpsykiatern Henrik Pelling:
– Det har aldrig funnits några apatiska barn. Men det ligger ingen elak person bakom hur det blivit. Det handlar om förtvivlade föräldrar, förtvivlade barn och förtvivlad vårdpersonal som gemensamt skapat det här.
Om Socialstyrelsens vägledning för apatiska barn sade Sven Román till TT:
– Den måste göras om och jag tycker att man ska göra det omedelbart.
Till TT sade Karl Sallin, barnläkare vid Karolinska universitetssjukhuset och doktorand vid Uppsala universitet:
– Man bestämde sig för att manipulation inte förekom och att uppehållstillstånd var boten för det här. Men det verkar ju som att det finns andra behandlingsmetoder som är mycket mer effektiva.
Överläkare Lars Joelsson uttalar sig i samma artikel:
– Lite för snabbt bestämde man sig för en enkel förklaringsmodell för ett väldigt komplext fenomen, trots att det fanns de som förordade en öppnare inställning. Det är lite slarvigt och man får nog betrakta det som ett svek mot barnen tyvärr. Den medicinska professionen har ett ansvar att försöka ställa detta tillrätta.
Efter kritiken sade Anders Frejer, enhetschef på Socialstyrelsen, till TT:
– Vi har inte tagit ställning än om vi ska göra något, men vi för diskussioner om nästa steg […] Vi måste ta in de åsikter som finns kring vägledningen, och om det finns andra behov kopplade till frågan som vi inte känner till i dag.
Filters reportage väckte också en debatt om faktahanteringen rörande ett Uppdrag granskning-program samt boken De apatiska. Upphovsmannen till verken, Gellert Tamas, har genomgående hävdat att han under sitt arbete aldrig stött på några fall av manipulation eller simulering; han säger sig ha »tecknat hela bilden av de apatiska barnen«.
Med tanke på de nya fakta Filter lagt fram skrev bland annat Linda Jerneck på Expressen att Uppdrag granskning måste »ta ansvar för apatiska barn-skandalen« och »utan skygglappar följa upp sitt famösa reportage«.
Uppdrag gransknings före detta ansvarig utgivare Nils Hanson samt nuvarande dito Ulf Johansson svarade Jerneck att »de fall av manipulation som tidskriften Filter nu har tagit fram motsäger inte innehållet i reportaget som Uppdrag granskning sände år 2006«.
Samtidigt har Filters reporter Ola Sandstig visat hur Gellert Tamas förvrängt och valt bort fakta gällande sex svenska apatifall som också kom att vårdas i Norge. Sandstig gick igenom de norska journalerna och jämförde dem med Tamas referat i boken De apatiska. Journalerna visar att de barn som vårdades i Norge, där de till skillnad från i Sverige separerades från sina föräldrar, tillfrisknade snabbt. I sin bok ger Tamas motsatt bild och har påstått att »inget i materialet tyder på manipulation«.
Efter ett replikskifte på DN Kultur, där båda sidor anklagade varandra för att vara ohederliga, gick Dagens Samhälles Peter Santesson igenom journalerna för ett av fallen – pojken Artur. Han konstaterade: »Efter att själv ha läst journalerna hävdar jag att utdragen som Filter har publicerat är representativa. Det är inte ett skevt urval från ett material som egentligen drar i en annan riktning, utan ger relevanta exempel på det som beskrivs i de norska journalerna. Tamas har förtigit avgörande uppgifter.«
Santesson skrev i samma opinionstext:
»Tamas säger sig ha granskat en lång rad apatifall utan att kunna hitta några belägg på manipulation. Hur kan man veta att det inte rör sig om ›granskningar‹ utförda med samma redlighet som i fallet Artur? När väsentliga uppgifter i källmaterialet har mörkats går det inte att lita på övriga påståenden utan att själv kontrollera källorna. När SVT:s utgivare nu sluter upp bakom Tamas och lägger sin egen trovärdighet i potten, tänker jag att de nog själva inte har gjort den kontrollen.«
Här finns länkar till alla reaktioner på vår granskning »Ohörda rop«.
