»Ett hårresande mysterium« löd rubriken när vi redde ut varför just frisersalonger så ofta har fyndiga namn. I den historiska exposén spårade vi fenomenet till 60-­talet, då den androgyna »popfrisyren« luckrade upp gränsen mellan manligt och kvinnligt hårmode och ledde till att en pionjär döpte sin unisexsalong till »Träsket«. Därefter var steget till Håroskåpet och Salong Självfallet inte särskilt långt.

I slutet av artikeln antydde vi dock att ett trendskifte kunde vara på gång: de fyndiga namn som en gång skapats som en punkig reaktion mot en konservativ bransch var 2012 så vanliga att de blivit en ny branschkonvention. Vi spådde därför en återgång till traditionella namn som »Ulla-­Stinas damsalong«. Där hade vi delvis fel. De fyndiga namnen är inte utdöda än – i dag finns fyra »Lady och Kalufsen« – men i övrigt har frisörskrået fallit för samma frestelse som alla andra samtida affärsidkare: att döpa sin verksamhet till något fräckt på engelska.

Eller vad sägs om Headon Live, Frisyrmasters, Nikita Hair, Styling You, Metropolitan Hair och Hair Fashion i Malmö; Genius Scissors, Salong Honey, Hönö Hair & Care, Landvetter Hair, Divina Hair Design och Made by Individ i Göteborg; eller Salong Magic Hands, Headzone, George Michael Long Hair Centre, Creative Headz och Pure Ambition of Stockholm i huvudstaden.

Artikeln publicerades 3 maj 2018 och är skriven av .

Annons