Hundratusentals svenska skolbarn samlade in pengar för att rädda regnskog på andra sidan jordklotet. Du kan inte ana vad som hände sen.
Visst låter det som upptakten till en riktigt deprimerande berättelse?
De flesta svenskar i medelåldern och uppåt har minnen av Barnens regnskog. I hålan där jag själv växte upp plockade vi skräp åt kommunen som i sin tur omvandlade vårt dagsverke till skogsköp. Journalisten Marcus Haraldssson, då bara elva år gammal, startade å sin sida skoltidningen Miljö Extra för att dra in pengar. Åren före och efter 1990 var hundratusentals barn engagerade på liknande vis i en rörelse som spred sig även till USA, Storbritannien, Tyskland, Japan, Australien …
Förra sommaren hälsade Marcus Haraldsson på redaktionen för att berätta om sin granskning av organisationen som en gång väckt hans intresse för journalistik. Allt hade börjat med idén hos en nioårig pojke i en liten byskola utanför Nynäshamn, drygt 30 år innan Greta Thunberg inledde sin skolstrejk för klimatet. Skillnaden var att regnskogsidén gick att utvärdera. Vad blev det av all skog som skolbarnen samlat in pengar för att rädda? Haraldsson hade inte bara sökt upp alla nyckelpersoner och granskat Barnens regnskogs redovisning och korrespondens – han skulle resa till Costa Rica för att se om träden stod kvar.
I vårt kommande nummer publicerar vi den första delen av hans tvådelade exposé. Utan att avslöja för mycket: den är faktiskt riktigt upplyftande. För ovanlighetens skull, känns det som, i tider som dessa.
Skaffa en prenumeration för 39 kr/månad senast tisdag 15 mars klockan 18.00, så kan du läsa Marcus Haraldssons reportage först av alla – på nätet eller när tidningen dimper ner i din brevlåda i slutet av mars. Nästa nummer innehåller dessutom ett stort reportage om Varanteaterns återförening, en granskning av industrin som vill »boosta din tarmflora« en intervju om svensk narkotikapolitik med den bokaktuella journalisten Johan Wicklén – och mycket, mycket mer.
Mattias Göransson
Chefredaktör
- Mer:
- Filterbubblan
