Lika ointresserad som jag är av essäer – det vill säga verk som huvudsakligen utspelas i upphovsmannens hjärna – är jag förtjust i den besläktade bokgenre som kallas för nördreportage. Bea Uusmas Augustprisvinnare om ingenjör Andrés ödesdigra ballongfärd, Expeditionen – min kärlekshistoria, är ett paradexempel, likaså Lars Berges fjolårsdjupdykning i det tragiska dödsfallet på Kolmårdens djurpark, Vargattacken. Alltså böcker som utifrån en tydlig personlig avsändare och drivkraft likväl främst presenterar nya fakta och observationer.
Romanförfattaren, poeten och kulturskribenten Maria Küchen gav sig för några år sedan på den här genren med Att flyga. Nu siktar hon ännu högre. Lagom till månlandningens 50-årsjubileum släpper hon loss den fascination hon känt för rymdfärder ända sedan hon som åttaåring följde Neil Armstrongs legendariska fotsteg från TV-soffan. Än besöker hon besatta raketbyggare i Köpenhamn, än kosmonauternas karga omgivningar i Bajkonur, än entreprenören Elon Musks omtalade raketuppskjutning i Florida.
Men hon är inte helt stjärnögd, för vem är det egentligen som står för fiolerna när lirare som Musk, Amazongrundaren Jeff Bezos och Virginpotentaten Richard Branson prompt ska framställa maskiner som kan lämna atmosfären? Oftast vanliga människor som du och jag, påpekar hon. Antingen som kunder till något av deras företag eller genom skattsedeln.
- Mer:
- Filterbubblan
