Efter publiceringen av »Sanningen på spåret« föreslog någon att Filter borde byta namn till »Ubåtsnytt«. Andra har kallat dess artikelförfattare för »Kremlavlönad« och »Putinvänlig«. Vi frågade chefredaktör Mattias Göransson vad han har att säga om saken.
Nu har Filter publicerat ännu en artikel om ubåtsfrågan. Verkligen? En till?
– För mig är varken Försvarsmakten, Ryssland eller ubåtar det verkligt intressanta, utan vad ämnet säger om oss – medborgare, medier, beslutsfattare – och hur vi påverkas av socialt tryck. Att Sverige skulle ha varit utsatt för alla dessa påstådda undervattenskränkningar är den kanske mest genomgripande masshysterin i modern tid. Och det är så satans fascinerande hur svårt vi har att acceptera det. Vi är så snabba att håna andra som hemfaller åt liknande saker, men när vi själva drabbas – då måste det vara på riktigt. Det säger så mycket om svensk självgodhet.
Hur då?
– Innan min bok Björnen kommer! var färdig sa en av mina intervjupersoner, generallöjtnanten Johan Kihl, att jag måste förstå att boken kommer att väcka väldigt emotionella reaktioner. För en central del av idén om att Ryssland hotar oss är att vi i Sverige är viktiga. Så viktiga att det inte räcker med traditionell underrättelseverksamhet, utan ryssarna måste också skicka grodmän, ubåtar, tavelförsäljare … »Säger du att det inte stämmer«, sade Kihl, »då säger du: Sverige är inte så viktigt, du som militär är inte så viktig.« Och då uppfattas det som ett personangrepp.
Samtidigt finns det flera exempel på att ryska påverkansoperationer faktiskt skett världen över.
– Under arbetet med boken talade jag med Allan Widman, som är försvarspolitisk talesperson för Liberalerna. Han höll med om att många påståenden om ryska hot var uppförstorade, men landade ändå i: »Tänk på Ukraina och Krim!« Då sade jag: »Där ifrågasätter väl ingen att Ryssland gjort fel? Men finns det något specifikt som talar för att Ryssland hotar Sverige? Som tyder på att de vill göra något mot just oss?« Då kunde han inte peka på någonting, utan landade i allmänna fraser om Baltikum och att en konflikt där eventuellt kunde spilla över på oss. Och så är det när man talar med de flesta, de står handfallna utan någonting konkret att peka på – utöver idén att det som händer på andra håll även påstås kunna hända här. Men den har ärligt talat visat sig felaktig så många gånger att det är obegripligt att den lever vidare. Varje gång ryssarna angripit eller hotat andra har svenska militärer blivit livrädda för rysk infiltration och överraskande angrepp: Prag 1948, Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968, Afghanistan 1979, Polen 1980, Georgien 2008, Ukraina 2014 och nu senast USA. Bortsett från några spionhistorier och två nedskjutna flygplan på 1950-talet har rädslan varje gång visat sig starkt överdriven.
Din bok och dina artiklar – inte minst den senaste – har onekligen väckt starka reaktioner. Någon kallade dig bland annat för »en av Sveriges största förnekare av ryska påverkanskampanjer«.
– Åh, ett personangrepp! Att ta till det när sakargumenten tryter är en ovana mänskligheten nog alltid har dragits med. Redan Aristoteles underkände den debattmetoden, men den minskade ju inte i popularitet för det.
Ett annat epitet du fått bära: »Kremlavlönad.«
– Jag har inte fått några utbetalningar från Kreml, men hade gärna tagit emot pengar av Försvarsmakten. Jag föreläser gärna för dem om källkritik och faktakontroll. Mitt arbete med alla dessa artiklar har gjort det smärtsamt klart för mig hur svårt många företrädare för Försvarsmakten har för att skilja hypoteser från bevisning – de mest basala grunderna i utredningsmetodik. Jag skulle bli glad om de bad mig, eller vilken människa som helst som är kunnig på området, om hjälp.
Ett tredje: »Putinvänlig.«
– Jag har aldrig skrivit om Putin, vad jag kan minnas. Just generallöjtnanten Johan Kihl pratade däremot om Putin när jag intervjuade honom. Han sade att Putin är en fara för sitt eget folk, men att man måste försöka förstå sig på honom – eftersom man alltid bör förstå sin motståndare. Anser man att det är att vara Putinvänlig så kan man inte ta till sig argument.
Varför tror du att folk hemfaller åt den typen av angrepp istället för att ta till sig fakta?
– Kan man nå den som är fast övertygad? Fallet med Thomas Quick är ett på samma gång positivt och negativt exempel. Positivt på så vis att de flesta svenskar inte hade investerat någon personlig prestige i frågan, så för dem var det lätt – även om det tog några år – att ändra sig. Men de som investerat något, som var beroende av att Quick var en seriemördare, de kunde inte ändra sig. Deras prestige och värdighet stod på spel, och de klarade inte av det. Vad gäller försvarsfrågan så finns det otroligt många fler än i Quickfallet som satsat sina yrkeskarriärer på, och är beroende av, den ryska hotbilden. Även bland journalister och politiker. Och när man väl har investerat sin trovärdighet, även om det i många fall bara handlar om valet att lita blint på viss information från militären, är det smärtsamt att erkänna – både för sig själv och andra – att man har fel.
Din senaste artikel – som avslöjar att marinens mest kända ubåtsspår skapades av marinens egna fartyg när de letade efter ubåtsspår – är lite speciell. På vilket sätt?
– I anslutning till texten har vi lagt ut underlaget. Där finns allt: hemligstämplade utredningar, skisser, filmer, loggboksutdrag … Så att alla kan kontrollera saken själva. Försvarsmakten är en myndighet vi ska kunna lita på, men med hjälp av materialet kan alla se hur fel den haft och hur centralt hemlighetsmakeriet har varit för upprätthållandet av den här masshysterin. När jag visade filmen med bottenspåren i Hårsfjärden för en undervattensexpert såg han direkt vad det rörde sig om. Hade den visats på teve redan 1982 hade förmodligen mycket av det jag redogör för aldrig hänt. Kunnigt folk hade reagerat direkt. Överhuvudtaget hade få hotföreställningar existerat – om det bara funnits mer öppenhet.
Någon på Twitter föreslog att Filter borde byta namn till »Ubåtsnytt«. Är du klar med det här ämnet nu?
– Själv känner jag mig färdig. Men Sverige kommer inte vara färdigt med den här frågan förrän historieböckerna har skrivits om.
Sugen på att läsa Mattias senaste avslöjande? Det hittar du här. Underlaget han refererar till i intervjun går att studera här.
- Mer:
- Filterbubblan
