Spökraketerna och drönarna – samma gamla visa?

Den senaste tidens drönarrapporter får Filters chefredaktör att minnas spökraketerna 1946.

På Medeltiden kallades de för järtecken, de händelser som tolkades som förebud om sämre tider. Oftast summerades de efter fullbordat faktum: först när fienden hade skövlat nejden mindes man den svarta korp som cirklat över platsen och den brinnande sten som fallit ner från himlen.

Numera talar man om indiciekedjor, men nu som då söker vi människor efter logik och infogar händelser i mönster. På så vis blir världen begriplig och vi kan forma berättelser som vi minns och delar med oss av. Våra kulturella och materiella omständigheter har förändrats, men emotionellt och intellektuellt är vi likadana.

Tecknen var många våren 1946.

Relaterat

Sanningen på spåret

En visselblåsare från marinen avslöjar lögnerna bakom Försvarsmaktens allra sista ubåtsbevis.

Lågvattenmärket

Nyhetsjournalistikens vanligaste arbetsmetod är att citera en källa som påstår något. Uppstår oklarheter citeras en ny som säger emot. Bevakningen av ubåtsjakten utanför Stockholm i höstas är det ultimata exemplet på att metoden inte håller.

Sillarna anfaller

Under femton år trodde den svenska marinen och stora delar av landets befolkning att skärgården kryllade av ryska ubåtar. Det främsta och mest talrika beviset för den gäckande undervattensverksamheten var ett ljud som spelats in under vattenytan, det så kallade typljudet. Detta är berättelsen om vad som hände när militärens »experter« till sist tvingades ta hjälp utifrån.