Stanfordprofessorn John Ioannidis har blivit en av världens mest inflytelserika vetenskapsmän genom att forska om – forskning. Hans synpunkter på alltifrån hur data samlas in till hur de dokumenteras, analyseras och presenteras är ofta lika dystra som dräpande.
2018 gick han till storms mot forskningen om kostvanor. I en artikel i det amerikanska läkarförbundets vetenskapliga tidskrift Jama påpekade han att den bygger på studier som per definition inte kan säga något om orsakssamband. Ändå resulterar de i ständiga påståenden om farorna eller fördelarna med olika födointag.
Ioannidis exemplifierade med innebörden av några publicerade resultat: »Att äta tolv hasselnötter om dagen skulle förlänga livet med tolv år, att dricka tre koppar kaffe om dagen skulle resultera i samma livsförlängning, och att äta en mandarin om dagen skulle addera ytterligare fem år.« På motsvarande vis skulle dagsintaget av två skivor bacon förkorta livet med tio år, en mer negativ effekt än för rökning. »Kan dessa resultat stämma?« undrade han retoriskt. Nej, det enda de avslöjade var »magnituden av den ansamlade skevheten i den här sortens forskning«.
I artikeln utvecklade Ioannidis kritiken med hårda statistiska och vetenskapliga resonemang. Intervjuad av TV-kanalen CBC var han mer lättillgänglig: »Om man verkligen kunde dra nytta av alla fördelar som alla dessa studier spekulerar om, skulle man kunna leva i 5 000 år.« På frågan om media alls borde uppmärksamma forskningen svarade han: »Nej.«
Att klandra överdrivna påståenden kopplade till kost och hälsa är förstås som att slåss mot väderkvarnar. De senaste åren har inte bjudit på mindre av den varan, snarare har stolligheter som tidigare var förbehållna överentusiastiska bloggare och löpsedelsmakare börjat spridas även av seriösa medier. Härom sistens drog artiklar i både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet stora växlar på en metastudie om daglig motionsmängd och hjärt- kärlsjukdomar, där SvD bland annat spred den uppenbart orimliga utsagan att »varje 500 steg minskar risken att dö i förtid med 7 procent«. I veckan gick tidningen ännu längre i en lång artikel om hälsoforskaren John Wu, som inleddes: »Det finns ingen magisk dietkur som passar alla. Men den som följer fem enkla livsråd kring mat och livsstil kan förlänga livet med minst tio år – fria från kroniska sjukdomar.«
Det som talar för att John Ioannidis likväl har fått ett genomslag är att den här sortens artiklar numera brukar rymma en brasklapp, ofta inkilad mot slutet. Där nämner man att den forskning man hänvisar till »har kritiserats för inbyggda metodproblem« eller att den »inte kan fastställa vad som är orsak och verkan«. Likväl är premissen för resten av texterna att studierna, på något sätt, ändå gör det.
Denna lättjefulla inställning möjliggör ständigt nya medieinslag, talaruppdrag och forskningsanslag. Praktiskt för alla inblandade, så klart – utom för allmänheten, som översköljs av ogrundade påståenden. Men varför oja sig över det? Det skadar ju ingen att äta grönsaker och röra på sig.
När vi pratar om saken i den senaste Filterpodden lyfter Madelene fram en ofta bortglömd och oetisk aspekt. Folk drabbas trots allt av cancer och hjärtinfarkter. Det underliggande budskapet i den här sortens hälsorapportering är att de har sig själva att skylla – för om de bara hade tränat lite mer, ätit lite bättre, så kunde de ha sluppit.
Veckans …
… boktips.
Boken Svinnlandet och en Filterartikel där Andreas Jakobsson åt sex månader gammal filmjölk gjorde honom rikskänd, och fick mejerijätten Arla att införa märkningen »ofta bra efter«. I dag återvänder Jakobsson med Dumpstringshandboken. Här får du tips om vilken mat du aldrig behöver slänga och vad du kan göra av den som trots allt är på väg att bli för gammal. Läs fler aktuella kulturtips här.
… det hände sedan.
I reportaget »Konungens återkomst« berättade vi den glädjande nyheten att flera stora rovfiskar återvänt till svenska vatten, bland annat den ikoniska blåfenade tonfisken. Tidigare i veckan dök det på X upp bildbevis på hoppande tonfiskar i Öresund.
