På sistone har vi på Filter avhandlat en rad företeelser som av nyhetsmedia utmålats som uppseendeväckande trots att sanningen varit allt annat än dramatisk. För att ta några exempel: hålet i Estonia uppstod när båten slog mot bottnen, »drönarna« över kärnkraftverken var vanliga trafikflygplan och dödligheten bland Qatars migrantarbetare var högst ordinär.
Alla kan göra misstag, förstås, men när massmedier gör detta slags fadäser tenderar rättelserna att utebli eller publiceras på undanskymd plats. Utöver att allmänheten därmed riskerar att leva vidare med den felaktiga bilden är agerandet naturligtvis inte särskilt klädsamt.
Frågan är också varför samma slags misstag upprepas om och om igen. Lite lakoniskt kan man konstatera att det är människans natur att fascineras av vad man uppfattar som avvikande, men om man nu vet det – varför inte vara extra försiktig innan man sprider extraordinära påståenden?
En artikel i gårdagens DN fungerar som illustrerande exempel. Under rubriken »Klotet över Mosul en gåta för USA:s försvar« visas en bild som tagits av en drönare i Irak, där man ser en silverglänsande boll som ser ut att sväva i luften. Artikeln berättar att detta är en av de runt 500 observationer som den amerikanska försvarsmakten nu försöker finna en förklaring till, samt refererar till de kongressförhör som nyligen hölls om ufofrågan. Själva bilden hade läckts till bloggaren Jeremy Corbell som även framstår som sagesmannen bakom uppgiften att klotet »passerade snabbt mellan det obemannade planet och husen nedanför«. Avslutningsvis nämner DN att olika förklaringar diskuteras på nätet, som att det man ser egentligen är en vattenpöl med reflekterande solljus.
Att Corbell är en faktaresistent charlatan som byggt sin karriär på att sprida konspirationsteorier borde tidningen ha berättat, å andra sidan är vi svenskar så jämförelsevis ointresserade av ufon att ingen lär börja frukta angrepp från rymden på grund av en klickvänlig nyhetstext. Problemet ligger på ett djupare plan.
De kongressförhör DN nämner, och en mängd annat bildmaterial som då offentliggjordes, visade nämligen exakt vad ufofrågan handlar om: människans tendens att fylla informationsluckor med fantasin. Evinnerliga mängder med observationer som först uppfattats som suspekta har fått sina förklaringar – så snart informationsmängden har ökat. Alltifrån fåglar, heliumballonger, flygplan och till och med stjärnor har misstagits för ufon, även av tränade militärer och underrättelsepersonal.
Det som särskiljer de 500 observationer som återstår är helt enkelt att de rymmer för lite information. Bilderna eller filmerna är för dåliga, vittnesmålen kan inte verifieras. Det sammanvägda, rationella förhållningssättet blir därmed att samtliga ufoobservationer har alldagliga förklaringar – tills någon presenterar belägg för motsatsen, i något enda fall.
Klotet i Mosul är alltså intressant, på så vis att vad som sannolikt är en heliumballong, vattenpöl eller kondensdroppe i drönarens kamera kan väcka så mycket uppmärksamhet. Det säger mycket om oss människor, och en seriös artikel om ufofrågan skulle även kunna ge läsaren insikter om vetenskapsteori och kritiskt tänkande. Den berättelsen hade sannolikt också fått många klick, men tagit lite längre tid att skriva och inte uppfattats som lika »kul«. Det är också svårt att presentera som nyhet att något inte är en nyhet.
Så de fantasieggande skrönorna lär fortsätta att publiceras, och vi tänker fortsätta att sticka hål på ballongerna.
Veckans …
… lästips.
Det speciella med härvan kring Donald Trump och hans samröre med utländska intressen är att så mycket har klarlagts genom utredningar och rättsprocesser. Så hur väl står sig den febriga nyhetsrapportering som fängslade världen mot de fakta som framkommit? Det har det prestigefyllda branschorganet Columbia Journalism Review ägnat de senaste 18 månaderna åt att reda ut. Den plågsamt detaljerade gratisartikeln ger en djupt fascinerande inblick i både Trumps och journalistkårens bevekelsegrunder, och bisarrt nog framstår galningen Trump i slutändan som mest rakryggad. »Fake news« var verkligen, i många fall, falska nyheter.
… utställning.
A Linnean Collection, Galleri Glas i Stockholm. Fotografen Lena Granefelt skapade för några år sedan det omfattande konstfotoverket Flora Supersum om blommors död och återuppståndelse. Ett besök på Naturhistoriska riksmuseet väckte hennes intresse för Carl von Linnés herbarieark och i fjol fick hon tillåtelse att fotografera überbotanistens efterlämnade samling, som sedan 1800-talets början förvaras i ett privatpalats i London. Läs vårt tips om utställningen och andra kulturhändelser i Filterguiden.
