Vad skaver, Ina Lundström?

Vad skaver, Ina?

– Att jag känner att jag blir mer och mer dum i huvudet av min telefon och har så svårt att hålla mig borta från den i den utsträckning jag vill. När man började prata om hur dåligt det var med skärmar kände jag bara att det var videovåldsdebatten i ny skepnad. Min dotter var liten då och det var så skönt att vi hade forskare som typ Elza Dunkels som sa: Nej, skärmar kan inte ge barn cancer! För jag vill aldrig vara del av någon moralpanik. Men så som de sociala medierna har förändrats sen dess är så himla stört. Jag är intresserad av asiatisk matlagning och dyker det upp en video i mitt flöde på en tant som wokar något på en bakgata i Bangkok – då kollar jag. För att jag har en kombination av nyfikenhet och dålig självdisciplin. När det sen visar sig att tanten står och wokar sten … Då har minuter av mitt liv och en del av min ändliga uppmärksamhetsresurs försvunnit, bara till att fatta vad fan som pågår. Häromdagen såg jag en video som inleddes med en svart ruta och vit text: Wait for it. Sen hände ingenting! Vilken jävla idiot man känner sig som när man stirrat på den ett tag.

Så problemet är att du känner dig lurad, snarare än uppskrämd över att telefonerna skulle omkoppla våra hjärnor?

– Det finns en teori om varför allt på internet bara blir sämre och sämre, av en ljuvlig man som heter Cory Doctorow: enshittification theory. Den går ut på att alla tjänster som lanseras först måste vara positiva för användarna för att locka folk till plattformen. Därefter kommer nästa fas, då tjänsten är bäst för annonsörerna. Sen är det tredje steget när den egentligen bara är bra för företagets aktieägare. Tänk på Instagram; i början var det så himla kul att se vad folk lade upp – jag blev skitglad av att se vad mina kompisar hade för sig. Sen blev det bara fullt av en massa försäljning och nu är det inte bra för någon längre. Nu är det tanter som wokar sten.

Så vad är din lösning?

– Jag har läst en hel del facklitteratur om mobilanvändande och gjort olika experiment för att åtgärda mina egna vanor, och det jag kan säga är att det absolut viktigaste är att installera en riktig blockfunktion. Då menar jag inte någon småtrevlig app som ibland dyker upp och säger: Det kanske är dags att sluta nu? Det får inte vara något jag kan kontrollera själv, utan en funktion som gör att telefonen – pang, bom – låser sig från klockan sex på morgonen till fyra på eftermiddagen och sen från klockan nio på kvällen igen. En app jag kan rekommendera är Opal, en annan är Freedom – det finns säkert hur många som helst.

Vad vill du göra istället då?

– De flesta som pratar om att inte använda skärmar ska vara så jävla nyttiga. Optimeringsmongos som går upp klockan sex, stänker iskallt vatten på ryggen, joggar och sen läser filosofi. Men vi måste komma bort från den präktigheten. Jag tycker att en dag då jag tillbringar mindre tid med telefonen generellt är lite goare; jag känner att jag har lättare att koncentrera mig om jag börjar morgonen med att läsa en bok. Folk har slöläst på baksidorna av schampoflaskor i alla tider, och jag brukade alltid bläddra i mattidningar innan jag skaffade smartphone. Inget av det lämnar dig med någon känsla av magi, men det är i alla fall inte dåligt. Därför har jag försökt hitta olika böcker för de där scrollstunderna. Du vet, när du tittar på en fotbollsmatch som du egentligen inte bryr dig så mycket om, och det redan står 2–0 efter 20 minuter. Jag vill bara ha något annat att utsätta min hjärna för än meningslösa videor.