Fartblinda

Eva och Avi Ring var säkra på att deras barns liv var i fara.

Under mer än tre år av läkarbesök, utredningar och närståendemöten hade de gjort allt för att få både Jonatan och läkarna på andra tankar: berättat om sjukdomarna i släkten, larmat om de psykotiska beteenden de såg hos sin son, påpekat bristerna i vårdens utredning och lagt fram forskning som pekade på faror med behandlingen. Nu skulle det som de fruktat ändå ske – operationen var bara någon vecka bort.

Avi Ring satte sig vid datorn och började skriva. Han riktade brevet till Socialstyrelsen och rubricerade ärendet: »Angående feldiagnostisering och risk för felbehandling med irreversibla men.«

Texten flödade ur honom – till slut hade de 13 sidor – medan Eva ringde och förvarnade den ansvarige chefskirurgen Johan Rinder om brevet. De skrev: »Jonatan är inte stabil, han har nu uppenbara psykiska problem som borde beaktas och hanteras på ett adekvat sätt innan en könskonvertering tillåts.«