Foto: Privat

Fartblinda

Vården av människor med könsdysfori, att kroppen inte speglar könsidentiteten, har ökat lavinartat de senaste åren. Men får alla verkligen rätt hjälp?

Eva och Avi Ring var säkra på att deras barns liv var i fara.

Under mer än tre år av läkarbesök, utredningar och närståendemöten hade de gjort allt för att få både Jonatan och läkarna på andra tankar: berättat om sjukdomarna i släkten, larmat om de psykotiska beteenden de såg hos sin son, påpekat bristerna i vårdens utredning och lagt fram forskning som pekade på faror med behandlingen. Nu skulle det som de fruktat ändå ske – operationen var bara någon vecka bort.

Avi Ring satte sig vid datorn och började skriva. Han riktade brevet till Socialstyrelsen och rubricerade ärendet: »Angående feldiagnostisering och risk för felbehandling med irreversibla men.«

Texten flödade ur honom – till slut hade de 13 sidor – medan Eva ringde och förvarnade den ansvarige chefskirurgen Johan Rinder om brevet. De skrev: »Jonatan är inte stabil, han har nu uppenbara psykiska problem som borde beaktas och hanteras på ett adekvat sätt innan en könskonvertering tillåts.«

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Vi ger dig oväntade avslöjanden, möten med kulturens mest intressanta personer och berättelserna du inte vill missa. Bli Filter­prenumerant.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Publicerad 18 november 2019 och uppdaterad 3 december 2024. Artikeln är skriven av , , .