Kejsarens gröna kläder

Entusiastiska entreprenörer som säger sig revolutionera matproduktionen med hjälp av data och ny teknik blir överösta med statliga bidrag, riskkapital och hållbarhetspriser. Så varför slutar deras projekt så ofta med rejäla magplask?

I januari 2018 var ett femtiotal personer på investerarmingel hos odlingsföretaget Plantagon. Utsikten från DN-skrapans 22:a våning imponerade, men det var i källaren som pengarna skulle växa i form av basilika, persilja, mangold och andra gröna blad. Tekniken, LED-belyst inomhusodling i näringslösning, målades inte bara upp som ett mer hållbart sätt att odla mat, utan också som betydligt mer lönsamt än traditionell grönsaksodling.

Redan första året beräknades intäkterna ligga på 10 miljoner kronor, med en vinst på 4 miljoner före skatt, räntor och avskrivningar. Och källarplanteringen på Marieberg var bara början: ytterligare tio inomhusodlingar planerades i Stockholm, varför omsättningen på fem år skulle öka till 70 miljoner och rörelsemarginalen bli ofattbara 43 procent.

– Det är så lönsamt så det är som att odla pengar, sade Plantagons utvecklingschef Joakim Rytterborn.


Den här artikeln är låst!

För att läsa vidare behöver du välja något av följande alternativ:

35 kr
Köp artikeln!

Efter köpet har du tillgång till artikeln direkt.

39 kr Prenumerera

Betalningen dras varannan månad (78 kr) från ditt kort.

Har du redan ett konto? här! Fakturaprenumerant? Aktivera ditt konto

Artikeln publicerades i Filter #76 (21 september 2020) och är skriven av .