Lågvattenmärket

Nyhetsjournalistikens vanligaste arbetsmetod är att citera en källa som påstår något. Uppstår oklarheter citeras en ny som säger emot. Bevakningen av ubåtsjakten utanför Stockholm i höstas är det ultimata exemplet på att metoden inte håller. Detsamma kan sägas om Försvarsmaktens bevisning.

Frågan är när den här berättelsen börjar. När U137 gick på grund i Karlskrona skärgård 1981? När Olof Palme överlämnade en skarp protestnot mot sovjetiska ubåtskränkningar 1983? Eller när »Erik« i höstas drack morgonkaffe på Ornö och fick syn på det skumgenererande objekt som togs som bevis för det senaste intrånget?

Bäst är nog att starta med det ryska införlivandet av Krim i slutet av februari i fjol. Trots att halvön återfinns 200 mil från Sveriges sydspets sågs det som ett hot mot vårt närområde: de som tvivlat på Putinregimens aggressivitet behövde inte göra det längre.

Dåvarande vice statsminister Jan Björklund krävde att Sverige skulle stärka försvaret av Gotland. Svenska Dagbladet tryckte löpsedeln: »Putin kan införliva Baltikum och Finland.«

Ryska stridsflygplan övade obehagligt nära Sverige, andra hotade den civila flygtrafiken genom att flyga med avstängd transponder. När meteorologer på forskningsfartyget Aranda kom för nära en rysk ubåtsövning på internationellt vatten motades de undan av ryssarna, och incidenten uppmärksammades stort av svenska nyhetsmedier. Aftonbladet den 11 oktober: »Rysk militär hotade svenska forskare.«


Tack för att du läser Filter

Skapa ett gratiskonto eller för att fortsätta läsa.

 

Sugen på en prenumeration? Teckna här!

Artikeln publicerades i Filter #44 (20 maj 2015) och är skriven av .