På djupt vatten

I takt med att våra vanligaste matfiskar tar slut söker sig världens fiskeflottor allt längre ut, för att komma åt också de allra sista djuphavsfiskarna. Filter letar efter de ansvariga runt halva jord­klotet, och hamnar i en lyxvilla i skånska Arild.

En molnfri förmiddag i maj i år kopplar bogserbåten Umovit en kabel till en åttio meter lång, rostig fabrikstrålare med motorhaveri och bogserar henne över sydafrikanska Durbans hamnbassäng till Dormacs reparationsvarv. I fiskebåtens akter står namnet Ocean Explorer målat med kladdiga vita bokstäver, därunder anges hemmahamnen Rarotonga – huvudö och huvudstad i den lilla atollstaten Cooköarna i Stilla havet.

Vanligtvis fiskar Ocean Explorer långt ute på internationellt vatten. Hennes 40 man starka besättning består av en handfull västerlänningar bland befälen, resten är lågavlönade namibier, ryssar och indoneser. På 300-500 meters djup gräver sig hennes trålbord av stål igenom koraller som kan vara tusen år gamla på de sista orörda bottnarna i världen. Där, i djuphavet och utmed sluttningarna på det som kallas djuphavsberg – väldiga bergskedjor vars toppar aldrig bryter ytan – jagar hon två fiskar med de underliga namnen orange roughy och alfonsino. Det är fiskar få hade hört talas om för bara några år sedan, men som blivit allt vanligare i europeiska, japanska och amerikanska frysdiskar efter att de kustnära, mer traditionella fiskevattnen fiskats ut. Tack vare sitt vita kött kan djuphavsfiskarna ersätta torsk i produkter som inte har större krav på sig än att de i innehållsförteckningen kan lista »vitfiskkött«.


Prenumerera digitalt för 39 kronor i månaden!

Läsning på sajten och app för e-tidning. Avsluta när du vill.

Prenumerera

Har du redan ett konto? här. Sugen på en pappersprenumeration? Teckna här.

Artikeln publicerades i Filter #10 (10 oktober 2009) och är skriven av .