På uppfarten till Stenåkra Business and Competence Center i Ulrika, fyra mil söder om Linköping, blänker en sprillans ny Audi Q7 bredvid en röd Volkswagen Polo och en liten golfbil. Ringklockan spelar »Santa Claus is Coming to Town« innan en försynt assistent öppnar dörren. Inne i konferenscentret, i skenet från en flammande kakelugn, slår Ashutosh Tiwari ut med händerna. Han mäter över 190 centimeter, bär marinblå kavaj över en struken skjorta och på ringfingret glittrar en diamantring. Han sveper med handen över ett buffébord med indisk mat.
– Min fru har lagat allt utom daalen, säger Ashutosh på bruten engelska och visar i vilken ordning maten ska läggas upp på tallriken: först formfranska, sedan ris, sist daalgrytan.
Digitala föredrag rullar på TV-skärmarna i konferensrummet där två män redan hänger över matsalsbordet. Den ene heter Bertil Andersson, är 82 år gammal och kallas inte sällan »Mr Ulrika« av lokalpressen. Ashutosh Tiwari har befordrat honom till »Ulrikas borgmästare« i samband med sin prisutdelning The Gandhi Award.
– Jag flyttade hit 1955, säger Bertil. Då fanns här sex speceriaffärer som hade allt – till och med dynamit och tändhattar. Det fanns banker, frisörer och bensinmackar.
Du har väl inte missat?
