Sanningen på spåret

Den svenska ubåtshysterin har skildrats i fyra artiklar och en bok av Filters chefredaktör. Den sistnämnda ledde till att en visselblåsare från marinen avslöjade lögnerna bakom Försvarsmaktens allra sista, skälvande ubåtsbevis.

Några dagar efter släppfesten för min bok Björnen kommer! bytte jag några ord med en av de intervjupersoner jag frågat ut på scenen. Vi pratade om publikens reaktioner och vilka som varit där, och jag fick veta att en pensionerad överstelöjtnant blivit starkt berörd men utan att ge sig till känna. Jag kände vagt igen namnet från mitt källmaterial till boken. På något sätt hade han tidigare sagt eller gjort något intressant, och det störde mig att jag inte kom på vad.

Arkivboxarna med tidningsklipp, utredningar och hemligstämplade rapporter stod fortfarande kvar bakom skrivbordet och en stunds rafsande gav resultat: överstelöjtnant Sune Thomsson, det var ju han som först insåg att Sveriges vassaste belägg för sovjetiska undervattensintrång under 1980-talet nog var en inspelning av en vanlig båt. På så vis föll marinens mest omhuldade tekniska bevis – det var ljudet från den svenska motorseglaren Amalia.

Det blev aldrig av att jag kontaktade Thomsson under min bokresearch. Nu kunde jag inte låta bli att undra vad han tyckte om slutresultatet. En vecka senare hade jag honom i örat. Boken hade väckt många minnen, sade Sune, och gett honom en historisk bakgrund som han i många fall bara anat sig till tidigare. Samtidigt, angående de bitar där han själv ägde förstahandskunskaper, satt han på detaljer som hade kunnat fylla ut berättelsen. Framför allt gällande en specifik sak: bottenspåren.


Prenumerera på Filter för 39 kronor per månad!

Tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto