I sitt förord motiverar Anna-Lena Lodenius sin arbetsinsats med att »det gått femtio år och att mycket fallit i glömska eller är okänt för nya generationer«, samt att hon vill påminna om »vad som kan gå förlorat om vi väljer att alltid sätta säkerheten främst utan att fundera över konsekvenserna för demokratin och yttrandefriheten«. Hennes bok har fler poänger än så: mängden avhemligat arkivmaterial har ökat med tiden, nya källor har framträtt. Den svartvita berättelsen om hjältemodiga avslöjare mot cyniska maktspelare övergår i en solkig historia där de flesta är amatörmässiga.
