Mattias Göransson får svindel av familjen Myrdals internkorrespondens.
»Det var alla uthängningars moder: i Barndom beskrev den svenska radikalvänsterns portalfigur Jan Myrdal sina föräldrar Alva och Gunnar, det socialdemokratiska välfärdsbyggets intellektuella giganter, som kalla och beräknande sadister. 1982 hyllades boken för sin stilistiska skärpa och uppfattades, av de flesta, som sann. Snart dog Alva och Gunnar och till sist även Jan.
Häromåret gav Jan Myrdals son och en av hans systrar journalisten Bosse Lindquist tillgång till aldrig offentliggjorda brev mellan Jan och hans föräldrar, samt dagböcker och diverse annan dokumentation. Lådorna med gulnade pappersark gav Lindqvist en omvälvande inblick i den berömda familjens inre liv.
Redan tidigt stod det klart att Jan var blind för andras behov och bevekelsegrunder. Föräldrarna stöttade och försökte förstå, men autism var okänt på den tiden och sonen förblev ett mysterium. För författaren Jan var människor »konstnärligt material« för den »brett fabulerande realism« han skapade, där verkligheten var underställd idévärlden.
Att Jan Myrdal blev en förebild för 1960-talets sanningssökande ungdom är en daterad ironi, men bokens underliggande budskap är dagsaktuellt: lita inte på subjektiva berättelser.«
