Högpresterande akademiker känns inte som optimala memoarförfattare: de är präglade att uttrycka sig torrt och sakligt och har satsat så mycket energi på sin gärning att de sällan hunnit med så mycket annat. Med det sagt – den dag Svante Pääbo bestämmer sig för att nedteckna sin livsresa väntar sannolikt en läsfest.
Till dess är det en händelse som ser ut som en tanke att Kungliga Vetenskapsakademiens och förlaget Fri Tankes bokserie Vetenskapliga klassiker nu, som åttonde titel, har kommit fram till James Watsons Dubbelspiralen. Den amerikanske molekylärbiologen var bara 22 år gammal när han doktorerade vid Indiana University och flyttade till Köpenhamn och sedan Cambridge för att forska vidare. På universitetslaboratoriet i England träffade Watson den drygt tio år äldre James Crick och tillsammans identifierade de snart DNA-molekylens struktur; då var Watson 24 och året 1953.
När han 15 år senare publicerade sina memoarer var han en Nobelprisbelönad och fortfarande högst aktiv världskändis och överraskade därför med sin råa och öppenhjärtiga beskrivning av forskarvärlden. Även de som avfärdade boken som sensationssökande erkände dess litterära kvaliteter, vilket väl är vad som utmärker en klassiker.
