Något slags uthållighetspris borde Magnus Sandelin få, nu inne på sitt andra decennium som försterapportör av inhemsk radikal islamism i medier som SR, SVT, Expressen och stiftelsen Dokus sajt. När han summerar sina insatser blir resultatet en Vem är det över i Sverige boende personer som de senaste 15 åren utfört illvilliga handlingar i Profetens namn. Sandelin gör dessutom upp räkningen med alla som menat att islamistjakten göder fördomar och brister i rättssäkerhet, vilka framställs som naiva och verklighetsfrämmande.
Och det är klart att det är pikant att en kille som får föreningsbidrag och hyllas som välintegrerat framgångsexempel visar sig vara IS-rekryterare och slutar som bombmat i Kalifatet. Med facit i hand. Men innan dess? Hur skilja god från låtsat god muslim utan att bryta mot den liberala rättsstatens principer? Sådana tankenötter går Sandelin inte igång på, vilket gör boken till ett slags knappologi för kulturkrigare som säkert finner sina fans.
