Risken med självbiografiska böcker är att författaren upphöjer sin historia genom att tumma på sanningen. I sina memoarer berättar Pamela Anderson hur hon av en ren tillfällighet hamnar på en fotbollsmatch iförd en tröja med ölmärket Labatt, filmas av kameramannen och visas på jumbotronen. »Allt jag tänkte var att jag inte gillade hur jag såg ut. Jag kände att det knöt sig i magen.« Efter matchen ska Anderson ha tackat ja till att medverka i en reklamfilm för Labatt och som från ingenstans ringde sedan Playboy för en provfotografering i Los Angeles.
I själva verket hade Anderson redan arbetat som bikinimodell och medverkat i flera TV-shower. Samarbetet med Labatt inleddes före fotbollsmatchen, och Playboy kontaktade henne efter att hon först fått en fotograf att skicka bilder. Även om resten av 90-talsikonens liv har skildrats otaliga gånger förr – småstadstjejen som blev nakenmodell, TV-stjärna, rockfru och sedan djurrättsaktivist – kommer Love, Pamela garanterat att ligga i många hängmattor i sommar. Läsaren tar med fördel av sina mest kritiska läsglasögon och låter sig bara svepas med.
