Singer-songwritern Daniel Norgrens kompositioner låter som om han nyss spolats upp på en av Mississippideltats stränder. Musikens rötter sträcker sig djupt ner i den amerikanska söderns gospel, blues och country. Framför allt framträdde influenserna på albumet Buck från 2013. På de två efterföljande skivorna från 2015 – The Green Stone och Alabursy – letade sig de svenska skogarnas susande träd och brusande bäckar in i ljudbilden. Även på det senaste albumet Wooh Dang, som kom 2019, märktes det hur han hämtat inspiration från inspelningsmiljön: ett övergivet hus mitt i skogen. Rummens akustik ekade av ödslighet samtidigt som flera låtar fortfarande svängde likt en trottoar utanför en bluesbar i New Orleans. För Borås Tidning berättade Norgren att nästa album troligtvis mixas på ett ännu ödsligare ställe: en gammal SVT-buss, parkerad utanför hans ladugård. Hans melodier hör till de bästa en svensk artist komponerat – kanske någonsin. De kommer tyvärr inte till sin rätt i hans senaste singel The Road, som kom tidigare i år. Det låter som om han spelat in den ensam och naken på en pinnstol i sitt kök. Man längtar tillbaka till Mississippifloden.
