Många hoppades på en snabb Natoprocess för Sverige. Först var turkarna positiva. Sedan negativa. I januari var svaret: kanske. Därefter ballade det ur. Någon hängde upp en docka föreställande Turkiets president Erdogan i centrala Stockholm och när den högerextreme politikern Rasmus Paludan brände Koranen utanför turkiska ambassaden grusades till och med Ulf Kristerssons förhoppningar om ett raskt inträde i militäralliansen.
Kanske hade ja-sidan underskattat presidentens fallenhet för dramatik, vilket Turkietkännaren Bitte Hammargren och fotografen Stefan Bladh redogör för med anledning av republikens hundraårsjubileum: kuppförsök, naturkatastrofer, krig och inte minst Erdogans impulsiva utrikespolitik och omfattande utrensningar av allt från statsanställda tjänstemän till kurdiska politiker. Natoförespråkarna kan bara hålla tummarna för att deras barnbarn slipper läsa en bok med titeln: Drama utan slut – svenska Natoprocessen 100 år.
