»Det är lika bra att jag gör något kul«

Du har ägnat de senaste decennierna åt att komma med kost- och hälsoråd som i många fall går på tvärs mot konsensus.

– Det som ruskade om mig totalt var snabbmatsstudien jag gjorde 2006, och den tillkom egentligen av en slump. Min gamla chef från när jag gjorde postdok i USA ringde och tyckte att jag skulle se dokumentären Supersize Me, där Morgan Spurlock lever på enbart skräpmat. Jag hade pengar över eftersom en av mina heltidsdoktorander blivit föräldraledig och tänkte: Det är lika bra att jag gör något kul. Idén var att ligga så nära Spurlocks koncept som möjligt, men genomföra det vetenskapligt. Jag rekryterade huvudsakligen läkarstudenter som gick med på att fördubbla sitt kaloriintag under en månad, samtidigt som de inte motionerade överhuvudtaget.

Det gick inte jättebra för Spurlock i dokumentären – vad tyckte etiska nämnden?

– De sa okej, men att jag även skulle ha med kvinnor i studien. Jag hade undvikit det eftersom det var svårt att hitta tjejer som ville bli så tjocka lagom till sommaren. Jag hittade sex stycken, en av dem berättade senare i direktsändning i TV4 att hon tidigare haft bulimi. Då blev jag orolig, men som tur var utlöste studien inte något återfall. Jag följde upp henne och de 17 övriga deltagarna, och alla klarade att återgå till sin ursprungsvikt utan problem.