På Vårdguidens hemsida gick det nyligen att läsa: »Det som avgör vilket kön du har är inte kroppen eller vad som står i ditt pass: Det är vad du själv känner som spelar roll.« En bärande tes i din nya bok Om könets existens är att den här synen på kön framstår som progressiv men i själva verket är djupt reaktionär.
– Det är som om teorin har tre lager, men de flesta kommer bara till det första. Det vill säga: det här handlar om tolerans och öppenhet och att vara på rätt sida av historien. För några månader sedan var det ett stort upprop i DN där 300 litteraturprofiler skrev att de stod upp för transpersoners rätt. Transkvinnor är kvinnor, transmän är män, de ska ha rätt till vård. Jag hörde av mig till några av dem som låg bakom uppropet och frågade: Vet du vad det är du skriver under? Känner du till implikationerna? Men det ville de inte svara på.
Vilka är då implikationerna?
– I stort sett hela den västerländska delen av världen har på kort tid ändrat syn på vad kön är. Från någonting ganska okomplicerat, där kön är biologiskt och genus är konstruerat – tjejer gillar rosa, killar gillar vapen, allt sådant där. Men enligt den nya synen är det biologiska ett påhitt medan det i själva verket är könsrollerna som är könet.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digital prenumeration!
Har du redan ett konto? Logga in här.
