»Historien har sådana oväntade skruvar«

Vetenskapsjournalisten Maja Hagerman var inte alls sugen på att skriva en bok om rasbiologen Herman Lundborg. Men en okänd kvinna fick henne att ändra sig. 

Du har tidigare skrivit Det rena landet, om vad som ledde fram till att världens första statliga rasbiologiska institut grundades i Sverige. Varför blev det en bok om Herman Lundborg?

– Egentligen skulle jag skriva en helt annan bok, men när jag gjorde research åkte jag till Uppsala för att kolla i institutets arkiv. Där såg jag att det fanns 3 000 privatbrev adresserade till Lundborg – framför allt från 1910-talet och framåt. Jag upptäckte några tjocka brevbuntar skickade av unga kvinnor och började snart se ett mönster. De var 25 år yngre och skulle resa långt bort med honom på forskningsresor i norra Sverige. En del var av samiskt eller finskt ursprung – människor som han själv var ute efter att rasundersöka och ansåg vara lägre stående. De skriver långa, väldigt förtroliga, brev till honom. Där väcktes min nyfikenhet.

En rasbiologins Don Juan?

Annons

– Han hade en bakgrund som psyki­atriker på kvinnoavdelningen på Upsala Hospital, och verkar ha varit en för sin tid mjuk och förstående man. Det kan tyckas motsägelse­fullt, men raslärorna gifter sig egentligen ­ganska bra med föreställningen om över- och underordningen som finns mellan den yngre, obildade kvinnan och den manlige forskaren. Hon inordnar sig, och han inordnar henne.

»Han var väldigt fixerad vid ­Lappland och jobbar extremt mycket. I   ­grunden handlar hans forskning om att män­niskor har olika värde.«

En av relationerna tar han betydligt längre.

– Ja, han gifte sig med en kvinna från norra Sverige 1936, när han var 68 år. Händelsen har varit känd sedan tidigare, men ingen har kunnat få fram hennes identitet och bakgrund. Den avgörande pusselbiten kom när en vän till mig som är bra på släktforskning hjälpte mig att hitta henne. Kvinnan hette Maria Holste, men namnet var taget, hon var född Isaksson i byn Övre Sopporo i nordligaste Lappland. Lundborg tog med sig henne till Uppsala, där de bodde i institutets lägenhet, medan han fortfarande var gift med sin tidigare fru.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?