Du har sagt att du fascineras av parallellsamhällen, »små grupperingar som formger sina egna regler och lagar«. När stötte du själv på ett sådant för första gången?
– Egentligen ganska tidigt, när jag började röra mig ute på gatorna som femtonåring. Jag växte själv upp i Bromma i en trygg familj bestående av mamma, pappa och två barn, en uppväxt som säkert skulle kunna beskrivas som idyllisk. Vi bodde i ett slags mellanområde. Åt ena hållet fanns det superfina villor och åt andra hållet fanns rena krökarkvartar där en mer socialt utsatt grupp bodde. Jag pendlade litegrann mellan de ytterligheterna, vilket satte klassfrågan i centrum för mig. Som tonåring drogs jag till människorna som levde lite mer utanför. Jag svävade ut i både det ena och det andra under några år. Jag bröt med Bromma och Bromma bröt med mig.
Varför?
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
