Hur fick du idén till att göra en film om Astrid Lindgrens liv?
– För sex, sju år sedan såg jag en bild i en avis intill en recension av boken Astrid Lindgrens liv i bilder. Bilden föreställde Astrid och en liten pojke, och under den stod: »Astrid och Lasse på Håbets Allé.« Jag tänkte: »Håbets Allé – den ligger ju i Danmark! Varför var hon där?« Jag klippte ut bilden och hängde upp den på väggen hemma. Där hängde den i kanske ett halvår innan jag kom att tänka på den igen och försökte ta reda på mer. Jag förstod att Astrid fött sin första son, Lasse, i Köpenhamn. Men fortfarande: Varför? Jag återvände till bilden igen och igen, läste biografier och reste till Vimmerbys Lindgrenmuseum, men ingenstans fick jag någon riktig förklaring. Så det gick något år till, tills jag en dag hade tråkigt och googlade. Då – boop! – kom det upp en splitterny artikel från Vimmerby tidning som avslöjade hela saken: att Astrid Lindgren som 18-åring fått en son med en 30 år äldre man, Reinhold Blomberg. Att hon valde att föda Lasse i Köpenhamn, för att man där inte behövde uppge faderns namn. Och att hon lämnat sonen till en fostermor för att skydda Blomberg som var åtalad för horsbrott. Jag ringde upp journalisten som skrivit artikeln, och sedan bara växte det.
Vad tilltalade dig med just den berättelsen?
– Det här är bara min analys, men när man ser på Astrids liv tror jag att det som hände med Lasse var så viktigt för hennes sätt att skriva. Det känns som ett trauma. Astrid själv sa att hon kanske hade blivit författare även om det inte hänt, men inte en lika bra sådan. Den som gör en biografi kommer alltid in med sitt eget liv och sitt eget sätt att tänka, så jag gör inte anspråk på att berätta sanningen om Lindgrens liv, men jag ville peka på något som var superessentiellt. För henne, men också för många andra kvinnor. Det som hände Astrid har hänt massor av andra flickor. Det tycker jag är viktigt, att min dotter får känna till sin kvinnohistoria.
