»Jag ville utforska sidor som är fula och tabubelagda«

Nanna Johansson är mest känd som feministisk serietecknare och ­komiker. Med Paradise, en novellsamling om obehagliga kvinnor, ­återvänder hon till sitt ursprungliga yrkesval – författare.

Varför har du bytt från serier till noveller?

– Egentligen har jag skrivit mycket längre än jag tecknat. Jag var en oerhört pretentiös unge. När jag var sju skrev jag min första roman, om två barn i Oklahoma. Jag var väldigt mån om att de skulle bo just där, på ett oljeraffinaderi, och vara fattiga. På gymnasiet gick jag teaterlinjen. Tidigare hade jag tänkt att teater var att gå upp på scen och spela lite apa, men lärarna gjorde snabbt klart för oss att teatern är stor och fin och ska respekteras och här fick det inte vara något flams. Då dog all min glädje för teater och jag utvecklade något slags scenskräck. När jag tvingades upp stod jag där och darrade. Det var hemskt. När jag tog en skrivarkurs efter gymnasiet blev det samma sak med text. Först tänkte jag att alla kunde skriva, men sedan började jag skriva så oerhört mörkt och pretentiöst och det kändes inte som att något var sant eller intressant. På kursen blev man medveten om varenda liten brist i sina texter. Jag fick en sådan kris att jag trodde att jag aldrig skulle kunna skriva mer. Och än mindre låta någon annan läsa mina texter. Det var ett hårt slag, så jag var tvungen att söka mig vidare till ett nytt område som jag kunde utforska.

Hur var det att slå igenom som serietecknare istället för författare?

Annons

– Det var befriande att gå över till serier för det var inte det viktigaste som fanns för mig, jag kunde gå in med inställningen: Jag skiter i det här, jag bara lajar på. Jag tänker också att det kan ha varit en av orsakerna till att jag slog igenom, att det var så lekfullt och märktes att jag inte tog det på blodigt allvar.

Din första novellsamling handlar om kvinnor som är pyromaner, alkoholister och sexualförbrytare. Helt enkelt ganska obehagliga kvinnor. Varför?

– Det är mycket roligare att skriva om någon som är småsint, ond och avundsjuk än någon som är god och ljuvlig. Några av dem rör sig i en sorts gräns­ondska. Jag ville utforska sidor som är väldigt fula och tabubelagda. I feministiska serier målar man gärna upp en utopisk bild av kvinnor som stöttar varandra, men nu tyckte jag att det var roligare att utforska sådant som nästan är feministiska tabun. Att en kvinna tänker elaka, småsinta tankar om en annan kvinna, till exempel.

Jag tolkade ändå boken som feministisk eftersom den innehåller mer komplexa kvinno­porträtt än de man är van vid.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?