Lisa Langseth

Med enbart tre långfilmer har hon lyckats bli en av Sveriges största regissörer. Ändå ställer sig Lisa Langseth frågan: »Ska jag palla att fortsätta eller inte?«

I augusti 2017 fick Lisa Langseth en förfrågan av frilansjournalisten Jon Asp.

Hennes tredje långfilm Euphoria – den första på engelska, med en internationell stjärnensemble bestående av Alicia Vikander, Eva Green och Charlotte Rampling – skulle snart ha världspremiär i huvudtävlan på Torontos filmfestival, en ära få svenska filmmakare förunnats.

Asp frågade om Langseth ville skriva en sorts dagbok till hans filmtidskrift Point of View, varpå Langseth föreslog att hon skulle berätta om sina upplevelser under festivalen.

Annons

Som utomstående skulle man lätt kunna föreställa sig ett rosenskimrande reportage om möten med överdådiga filmstjärnor, amerikansk storfilmspolitik och glamorösa salongsvisningar.

Verkligheten blev en annan.

Tre dagar före premiären publicerade det mäktiga branschmagasinet Variety sin recension av filmen. Istället för att, som traditionen bjuder, invänta premiärvisningen hade tidningens reporter gått på en av de marknadsvisningar som arrangeras i syfte att låta filmbolagen buda på filmerna innan de bedömts av kritikerkåren. Och Varietyrecensenten var inte nådig.

– Det var den värsta kritik jag någonsin fått, säger Lisa Langseth. Inte sedan jag började jobba 2002 har jag fått en recension där någon så uppenbart hatat filmen.

Logga in eller skapa ett konto för att läsa vidare

Kom igång med din gratis provperiod!

0 kr första två månaderna. Därefter 35 kr / månad. Avsluta när du vill. Pengarna dras varannan månad.

  • Magasinet i din brevlåda
  • Alla utgåvor som PDF
  • Allt webbinnehåll
  • Avsluta när du vill
Kom igång nu!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

Har du redan konto?

Glömt lösenord?