»Tusentals minderåriga driver runt i europa«

I tio års tid har journalisten Katia Wagner ägnat sig åt människor som råkat illa ut men som ingen lyssnat eller trott på.

Du började skriva om ensam­kommande flyktingbarn som lever utanför systemet redan 2012, långt innan frågan hamnade på dag­ordningen. Hur fick du nys om dem?

– Jag jobbade som textcoach på Trelle­borgs Allehanda två dagar i veckan. Trelle­borg hade tre, fyra transitboenden och en återkommande nyhet var att ett antal ensamkommande hade för­svunnit. Rapporteringen följde alltid samma mönster: »28 barn försvunna«, och sedan inget mer. Inga svar, ingen oro, inga åtgärder. Jag och min ­kollega Jens Mikkelsen var helt ställda. Vi tänkte att vi dels måste ta reda på varför så många försvinner, dels varför inget händer.

Det ledde till boken De förlorade ­barnen, där ni utöver att gå igenom 2 400 polisärenden även följer ett antal av de barn som försvunnit. Hur  ­närmade ni er dem?


Den här artikeln är låst!

För att läsa vidare behöver du välja något av följande alternativ:

35 kr
Köp artikeln!

Efter köpet har du tillgång till artikeln direkt.

39 kr Prenumerera

Betalningen dras varannan månad (78 kr) från ditt kort.

Har du redan ett konto? här! Fakturaprenumerant? Aktivera ditt konto

Artikeln publicerades i Filter #54 (23 januari 2017) och är skriven av .