»Vad var det som hände, vi skulle ju leva i paradiset?«

1917 fanns gnistan till en kommunistisk revolution i Sverige. Hur skulle livet ha sett ut för oss om det hade hänt? Författaren Peter Fröberg Idling har tagit Kambodja till Stockholm.

Det är en molnig sensommardag i Hägersten i Stockholm. Ett sömnigt kvarter precis utanför gentrifieringsgränsen – inga surdegsbagerier har hittills nått hit och flera av de putsade 40-talshusen har stora täckta skyltfönster på nedre plan, anpassade till bostäder. Men i Peter Fröberg Idlings roman är de stora fönstren upplysta, du kan gå till mjölkbutiken på hörnet, sybehörsaffären, charken. Spårvagnarna gnisslar förbi, människor spatserar på gatorna i välsydda kläder. Du skulle gissa att det var någon gång på 50-talet. Men du skulle förmodligen haja till när du kom in i grönsaksaffären, och såg att butiksbiträdet bar uniform. Eller om du korsade gatan och gick in i tegelkuben försedd med vita bokstäver direkt på fasaden: MEDBORGARHUSET. Där inne håller bibliotekskommittén i en utfrågning av en nyinflyttad person, som ansökt om medlemskap. Någonstans i närheten finns barnkrubban där föräldrar lämnar sina barn på väg till sina tilldelade arbetsskift – där huvudpersonen Julia en eftermiddag upptäcker att hennes barn redan blivit hämtade av fyra personer från Säkerhetssekretariatet.

Peter Fröberg Idling är känd för sina skildringar från Kambodja: först reportageboken Pol Pots leende, och sedan romanen om den unge Pol Pot: Sång till den storm som ska komma. I sin nya roman, Julia & Paul – en försommarberättelse, har han lämnat Kambodja som miljö, men inte som tankegods. Den handlar om revolutionen, men den här gången en som aldrig ägt rum. Romanen prövar tanken: Hur skulle en kommunistisk revolution ha sett ut i Sverige?

Den som kan sin historia vet att det kokade i Sverige 1917, samma år som ryska revolutionen sattes igång. Vid en demonstration framför Riksdagshuset i Stockholm intog en beväpnad polispatrull positioner bakom folkmassan. Ut genom riksdagshusporten kom polismästare Tamm och höjde sin högra hand för att beordra eld. Men innan polismästaren hann slutföra ordern tog hans närmaste man, kommissarie Kempe, tag i hans hand och tvingade ner den. Vittnena till händelsen var många, men det känsliga läget gjorde att till och med journalisterna höll tyst. I DN:s rapportering stod bara: »Särskilt förtjänar poliskommissarien Kempe en eloge för sitt humana och säkra uppträdande.« Vad som faktiskt hände skildrades först i journalisten Nils Horneys memoarer 1969.

Annons

– Det var en krutdurk, säger Peter Fröberg Idling. Kastar man in en tändsticka i en sådan får man väl anse att risken är överhängande att det smäller. Hade inte mannen bredvid haft sinnesnärvaro och dådkraft att övermanna sin chef, och alltså begå myteri, då kanske det hade hänt?

 

Tanken kan så klart plockas ner till en enskild människas liv. Vad ledde till att Peter Fröberg Idling slog igenom som författare? En avgörande händelse var när han av en slump fick syn på en platsannons för biståndsarbetare i Kambodja. Han råkade passa in på varje kriterium: 1. Journalist – efter värnplikten började han vikariera som reporter på Nya Lidköpings-Tidningen där hans morfar tidigare arbetat; 2. Juridikkunnig – av sina kollegor fick han rådet att läsa juridik, eftersom journalister ofta är dåliga på ämnet; 3. Fransktalande – Peter hade studerat två vändor i Frankrike, både i Paris och Aix-en-Provence.

Grejen var att han inte ens letade efter jobb, han hade redan anställning inom ett statligt finansierat projekt med att granska journalistik. Han hade inte ens satt sin fot i Asien – närmaste kopplingen till Kambodja var att han gått på en överdådig fest hos en studiekamrat i Frankrike, som visade sig vara kambodjansk prinsessa. Peter kunde ändå inte låta bli att söka tjänsten eftersom han stämde så väl in på kriterierna – han tänkte mest öva på intervjusituationen. Eftersom inget stod på spel var han så avslappnad på intervjun att han fick jobbet. Han kunde inte med att tacka nej. Eller som Peter uttrycker det: »Hur skulle jag ha kunnat se mig själv i spegeln varje dag och veta att jag kunde ha varit någon helt annanstans, och kanske uträttat något viktigt?«

Logga in eller skapa ett konto för att läsa vidare

Kom igång med din gratis provperiod!

0 kr första två månaderna. Därefter 35 kr / månad. Avsluta när du vill. Pengarna dras varannan månad.

  • Magasinet i din brevlåda
  • Alla utgåvor som PDF
  • Allt webbinnehåll
  • Avsluta när du vill
Kom igång nu!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

Har du redan konto?

Glömt lösenord?