VARNING: Texten avslöjar handlingen i avsnitt 1 och 2 av Estonia. Om du ännu inte har sett dem, sluta läs nu.
»Av respekt och omsorg för de inblandade har vissa platser och samtliga personers namn ändrats«, lyder förtexten till varje avsnitt. För mig och andra som fördjupat sig i katastrofen spelar det ingen roll: från den allra första minuten bjuder Estonia på ständiga igenkännanden. Se, där inleder matros Silver Linde sin ödesdigra vaktrunda. Nu passerar han dansgolvet – där tvillingsystrarna Hannely och Hannika Weide i den estniska danstruppen gör allt för att få fart på resenärerna. Och så vidare.
Likt andra rollfigurer i serien utvecklas Linde – här kallad Janek Tamm – till en så kallad hybridkaraktär, där han tidvis får illustrera även andra besättningsmäns erfarenheter. Det är en vanlig lösning inom verklighetsbaserade dramer: för tittaren skulle det snabbt bli omöjligt att hålla reda på alla inblandade, för att inte tala om hur svårt det vore att producera en berättelse med hundratals bärande roller.
På liknande vis är händelserna i serien kondenserade och förenklade, samtidigt som den är gjord enligt en dramaturgisk formel där dess framåtskridande skeende – katastrofens efterspel – varvas med återblickar till förlisningsdygnet, som gradvis fördjupas allt mer. Hur väl dramats katastrofförlopp återspeglar kända fakta återstår därför att se.
»Räddade en enda finsk helikopter mer än var fjärde av de 137 överlevande?«
Utöver en representant för besättningen etablerar serien snabbt ställföreträdare för andra grupperingar som är centrala för skeendet. Livräddarna, i form av en finsk ytbärgare; haveriutredarna, huvudsakligen personifierade av två svenska, en finsk och en estnisk rollinnehavare; de anhöriga, där man främst får följa en krisande man; och slutligen själavårdarna, representerade av en kvinnlig präst. På så vis kan manusförfattaren Miikko Oikkonen berätta historien utan att behöva hoppa mellan fler än en dryg handfull huvudpersoner.
För att inte bli alltför långrandig försöker jag hädanefter hålla mig till faktagrunden bakom dessa seriens centrala karaktärer och händelseförlopp.
Räddningsinsatsen: Stämmer det verkligen att en enda finsk helikopter räddade mer än var fjärde av de 137 överlevande? Ja.
För den gastkramande dramatiken där vi får följa en finsk ytbärgare genom den helvetiska insatsen har Oikkonen skapat en hybridgestalt av de ytbärgare som tjänstgjorde på OH-HVG Super Puma. Den finska sjöräddningshelikoptern anlände först till olycksplatsen och hissade natten igenom upp överlevande och fortsatte därefter med att bärga lik.
I serien säger en polis att teamet räddat »över 40 av de överlevande«. OH-HVG plockade upp 44 personer, vilket innebär att denna finska helikopter räddade nästan lika många som de sammanlagt nio svenska helikoptrar som var i området medan folk fortfarande var vid liv. Huvudanledningen var att den finska besättningen, i full storm, lyckades landa på närliggande fartyg för att släppa av överlevare, och sedan snabbt kunde fortsätta insatsen. De sämre tränade och utrustade svenskarna var tvungna att flyga tillbaka till land och förlorade därmed tid som sannolikt kostade många människor livet. Sämst presterade den svenska marinens ubåtsjakthelikoptrar, som drabbades av flera vinschbrott och tappade ytbärgare i vattnet.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digital prenumeration!
Har du redan ett konto? Logga in här.
Du har väl inte missat?
