En hundraårig cowboy till häst föser samman sina kor i ett frodigt costaricanskt landskap. Vid ett fullsatt bord njuter en man av ett glas vin i den grekiska skymningen. Ett nyförälskat äldre italienskt par kramar om varandra, en amerikansk kvinna spelar pickleball och en dansande japansk dam balanserar en flaska på huvudet – till sina släktingars glada tillrop.
Så här presenteras de så kallade blå zonerna i Netflix dokumentärserie »Lev till 100: De blå zonernas hemlighet«. Till detta en berättarröst: »De lever livfulla, aktiva, lyckliga liv, och den främsta slutsatsen är att de lever längre utan att ens försöka. Deras hemligheter kan hjälpa alla oss andra att få ut så många bra år som möjligt ur våra kroppar. Det är de blå zonernas löfte.«
De blå zonerna är fem platser runt om i världen där ovanligt många människor blir hundra år gamla: den japanska ögruppen Okinawa, bergstrakten Nuoro på Sardinien, Nicoyahalvön i Costa Rica, den grekiska ön Ikaria och den lilla staden Loma Linda i Kalifornien. Berättarrösten tillhör programledaren Dan Buettner, en äventyrare och skribent som de senaste decennierna gett sig den på att lista ut hur vi alla kan leva längre och friskare.
Dan Buettner berättar i dokumentären hur han, efter att ha slagit tre Guinnessrekord i uthållighetscykling, letade efter en ny utmaning. I en intervju med sajten American Healthcare Leader säger Buettner att han i slutet av 1990-talet drev ett projekt kallat Quest Network, där han med ett team på 14 arkeologer, biologer och tekniker, och en stor digital publik, redde ut historiska mysterier. Vid millennieskiftet trillade de över en rapport från WHO som handlade om de långlivade Okinawaborna och tänkte: »Aha, det här är ett bra mysterium!« Buettner åkte till ögruppen som, åtminstone av amerikaner, gärna beskrivs som Japans Hawaii. Den ligger söder om de japanska huvudöarna, med vackra stränder, turkost vatten och frodig regnskog.
I dokumentären berättar han: »När jag för första gången kom till Okinawa visste jag inte hur man forskar om livslängd.« Han började i alla fall med att leta upp tidigare forskning i ämnet och hittade bland annat en karta över livslängd i Japan. Där anade han ett mönster: ju längre söderut, desto längre levde invånarna. Buettner tänkte att de måste ha längre växtsäsonger, eftersom det är varmare där, och ansåg att svaret borde finnas i ett extrakt från en särskild grönsak, eller kanske ört eller krydda. Han fann en undersökning av matvanor från 1950 och förstod att nästan 70 procent av Okinawabornas kaloriintag då kom från en lila sötpotatis. Sötpotatisen var »full av komplexa kolhydrater och fibrer, och har till och med 150 procent mer aktiva antioxidanter än blåbär«. Dan Buettner konstaterar: »Då tänker man att det här är svaret.«
Du har väl inte missat?
