Den mänskliga faktorn

DNA-baserad släktforskning har värmt upp en rad av Sveriges kalla mordfall. Men hur stora förhoppningar kan vi ha på polisens möjligheter?

Bland olösta svenska brott lämnade dubbelmordet i Linköping 2004 ovanligt djupa spår. Morgonen den 19 oktober höggs åttaårige Mohammed Ammouri ihjäl på väg till skolan, därefter stacks vittnet Anna-Lena Svensson, 56, till döds. Gärningsmannen kastade sin kniv en bit från brottsplatsen samt observerades då han lade sin mössa i ett ställ för gratistidningar. Utöver att få ett hum om dubbelmördarens ålder och utseende säkrade polisen därmed hans DNA-profil.

Trots dessa förutsättningar och att utredningen tillfördes enorma resurser förblev den resultatlös. Traumat blev extra stort för familjen Ammouri, som tvingades leva i fruktan för att utgöra måltavla för en besinningslös dråpare. Genom åren topsades 6 500 personer under en mördarjakt som blev den största näst Palmeutredningen och efter 15 långa år drevs vidare av tre polismän varav två närmade sig pensioneringen.

Dubbelmordet skedde på fridfulla Åsgatan, några kvarter från Linköpings centrum. Foto: Jeppe Gustafsson/TT

I ett parallellt skeende använde sig amerikansk polis av DNA-spår på nya sätt. Det ena fallet rörde den gäckande seriemördaren The Grim Sleeper, vars profil saknade matchning i polisens databas tills en utredare kom på att man kunde söka efter snarlika profiler för att eventuellt hitta en nära släkting. En tidigare dömd visade sig vara son till gärningsmannen, som snart kunde gripas. Metoden döptes till familjesökning.


Den här artikeln är låst!

För att läsa vidare behöver du välja något av följande alternativ:

35 kr
Köp artikeln!

Efter köpet har du tillgång till artikeln direkt.

39 kr Prenumerera

Betalningen dras varannan månad (78 kr) från ditt kort.

Har du redan ett konto? här! Fakturaprenumerant? Aktivera ditt konto

Artikeln publicerades i Filter #80 (24 maj 2021) och är skriven av .