Det felfria landet

När Irland drabbades av århundradets barnhems­skandal valde landet en helt annan väg än den Sverige valde i samma situation. ­Filter förklarar varför de vanvårdade svenska barnhemsbarnen – trots en statlig utredning, en storslagen ceremoni i Stockholms s­tadshus och löften om ekonomisk kompensation – k­änner sig dubbelt svikna av samhället.

Människans minne är en komplicerad mekanism. Vissa händelser är omöjliga att komma ihåg, hur gärna vi än skulle vilja. Andra är omöjliga att glömma.

Minnet är lätt att manipulera. Det vi har fått berättat om vår barndom kan bli till levande scener, trots att vi omöjligt kan komma ihåg den där julaftonen när vi var ett år gamla och tomten bröt benet på ett isigt trappsteg. Barndomsminnen är därför aldrig en objektiv beskrivning av verkligheten, utan våra egna bilder av olika situationer, dessutom förstärkta eller försvagade av sådant vi senare upplevt eller fått återgivet för oss.

Minnet är också kopplat till språkutvecklingen. Orden är det verktyg som hjälper hjärnan att sortera och spara hågkomster. Från de tidiga år då vi människor helt saknar eller bara har ett rudimentärt utvecklat språk, saknar de flesta därför minnen. Av samma anledning är det svårt för den som – även senare i livet – utsätts för något som de saknar ord för, att i efterhand återskapa upplevelsen.

Annons

Därför kan minnen vara en vansklig källa när man ska beskriva historien. Men ofta är de det enda alternativet.

Claes Westergren minns bara fragment av sina första levnadsår, som hur han brukade klättra upp i föräldrarnas säng för att leka. Det var det bästa han visste.

Han minns även sista gången han såg sin mamma. De bar ut henne på en bår. Hon skulle opereras för struma och orkade knappt lyfta handen åt Claes som ivrigt vinkade från ett fönster i pojkrummet. Mamman dog när Claes var fem år gammal.

Den äldsta systern stannade hemma och tog hand om de yngre syskonen i två år. Hon och pappan bråkade ofta, Claes tyckte inte om henne. Hon sade att deras pappa drack, att han inte kunde ta hand om Claes och hans fyra år äldre syster. Pappan satt förvisso ofta med ett glas whisky framför sig på bordet, men han var aldrig stygg.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?