Det felfria landet

Människans minne är en komplicerad mekanism. Vissa händelser är omöjliga att komma ihåg, hur gärna vi än skulle vilja. Andra är omöjliga att glömma.

Minnet är lätt att manipulera. Det vi har fått berättat om vår barndom kan bli till levande scener, trots att vi omöjligt kan komma ihåg den där julaftonen när vi var ett år gamla och tomten bröt benet på ett isigt trappsteg. Barndomsminnen är därför aldrig en objektiv beskrivning av verkligheten, utan våra egna bilder av olika situationer, dessutom förstärkta eller försvagade av sådant vi senare upplevt eller fått återgivet för oss.

Minnet är också kopplat till språkutvecklingen. Orden är det verktyg som hjälper hjärnan att sortera och spara hågkomster. Från de tidiga år då vi människor helt saknar eller bara har ett rudimentärt utvecklat språk, saknar de flesta därför minnen. Av samma anledning är det svårt för den som – även senare i livet – utsätts för något som de saknar ord för, att i efterhand återskapa upplevelsen.

Därför kan minnen vara en vansklig källa när man ska beskriva historien. Men ofta är de det enda alternativet.