En svårsmält historia

Filter har i likhet med övriga svenska medier rapporterat om mikroplaster och det hot de utgör mot vår hälsa. Men stämmer det verkligen?

När Filters första nummer gavs ut i april 2008 pryddes omslaget av en illgul badanka och den olycksbådande rubriken »Plasten anfaller!«. Omslaget refererade till ett av numrets större reportage: en översättning av den amerikanska journalisten Susan Caseys uppmärksammade text »Our Oceans Are Turning to Plastic … Are You?«.

Genom att följa med kaptenen Charles Moore på hans resor i närheten av den så kallade Östra skräpansamlingen i Stilla havet beskrev Casey de synliga konsekvenserna av nedskräpning: sköldpaddor vars skal fått växa runt en plastbit och döda, uppsprättade fåglar fyllda av cigarettändare och plastkorkar.

Casey belyste också mikroplaster – de för ögat osynliga partiklar som avsöndras från plastprodukter och sprids i vattnet. I anslutning till Östra skräpansamlingen förekom en sex gånger högre koncentration av mikroplast än plankton sett till vikt. Omfattningen på föroreningarna, tillsammans med partiklarnas osynlighet, ökade risken för att vi skulle få i oss dem. Forskningen visade allt fler och allt mer oroväckande belägg för att vi hela tiden får i oss plastgifter, skrev Casey, och konstaterade att ämnena »allvarligt kan skada våra gener«. Plastgifter sades bland annat ligga bakom den ökade mängden diabetiker samt orsaka reproduktionssvårigheter.

Annons

Vid tidpunkten fanns ingen svensk forskning om mikroplast, bortsett från en undersökning utförd av marinbiologen Fredrik Norén på uppdrag av Kommunernas internationella miljöorganisation. Vi presenterade Noréns fynd i anslutning till huvudreportaget: »Vid en liknande undersökning av vattnet längs den svenska västkusten fann marinbiologen Fredrik Norén mellan 200 och 100 000 plastpartiklar per kubikmeter.«

Mikroplasten kom därefter att bli en stor del av svensk miljörapportering. Under de följande tio åren publicerades över 2 500 artiklar och inslag om mikroplast i Sverige, och hundratals miljoner har tilldelats på forskningsområdet. För en pionjär som Fredrik Norén borde därför mikroplastens synliggörande ha inneburit guld och gröna skogar. Men när jag når honom på hans forskningsstation i Lysekil har han en helt annan historia att berätta.

– Jag har helt tappat förtroendet för universitetstänket, säger han. Fokus hamnar inte på vad som är viktigt, utan på vad som får uppmärksamhet i medierna, vilket gör att nedskräpningsproblem utmålas som hälsoproblem.

Norén säger att han lämnade mikroplastforskningen för tre år sedan.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?