Stanley Milgrams auktoritetsstudie, med världshistoriens mest kända psykologiska experimentet, är ständigt aktuell. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Inre demoner

De apatiska flyktingbarnen, Quickfallet, Macchiariniskandalen – gemensamt för alla är att den svenska offentligheten enats om idéer som rimmar illa med verkligheten. Så vad får i övrigt vettiga människor att tro på humbug? Filter guidar till relevant sociologisk och psykologisk forskning.

Under de senaste 40 åren har svenskarna observerat runt 10 000 skärgårdsobjekt som tolkats som misstänkta ubåtsintrång. Den rådande förklaringsmodellen stavas medvetna ryska undervattenskränkningar, trots att varken marinen eller någon annan har levererat några hållfasta bevis.

Färre känner till att ubåtarna har en flygande föregångare. Inom loppet av några sommarmånader 1946 gjorde svenskarna 997 observationer som tolkades som ryska missilangrepp. Även denna så kallade spökraketepidemi togs på största allvar av militärer, medier och beslutsfattare.

I båda fallen har iakttagelserna fått sina högst naturliga förklaringar: feltolkningar av ett meteorregn respektive bland annat sillstim, minkar, sjöfåglar och civil sjötrafik. Trots det finansierades så sent som härom året en expedition för att leta efter en nedfallen spökraket, och nya »ubåtar« skådas mest hela tiden. Hur är det ens möjligt?

Mänskligheten har alltid drabbats av kollektiva vanföreställningar och masshysterier. Länge rörde de främst andliga uppenbarelser och visioner, och vissa togs på så stort allvar att de fortfarande ingår i våra världsreligioner. Oftare lyfter man fram häxbränningarna som historiskt exempel: de svepte fram genom Europa åren 1400–1650 och fick en förlängning i amerikanska Salem, där man så sent som 1692 avrättade tjugo människor och två hundar för häxkonst.


Tack för att du läser Filter

Skapa ett gratiskonto eller för att fortsätta läsa.

 

Sugen på en prenumeration? Teckna här!

Artikeln publicerades Publicerad 7 oktober 2019. Uppdaterad 18 maj 2021. och är skriven av .