Låtskrivardjungelns lag

Så blev musikbranschen en plats där det anses okej att jobba mer eller mindre gratis.

När Lorentz Berger beslutade sig för att bli soloartist stod skivbolagen på rad. Alla ville de skriva kontrakt med den unge rapparen som tidigare gett ut två album med sin halvbror under namnet Lorentz & Sakarias. Han som trots att han var uppväxt på Södermalm använde diftonger. Han vars texter på den Grammisbelönade skivan Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast var som utskrivna mobilchattkonversationer om sena festkvällar i Stockholmssommaren, om att naken äta cornflakes med sin flickvän, om att ha en mamma med återkommande ångestattacker.

Lorentz var en lika charmig som kaxig röst för en ung generation – och till sist valde han att starta sin egen skivetikett, Let’s Make That Happen. Till den betalade Sony ett större förskott för rätten att ge ut hans kommande album.

Till sin musik skrev Lorentz alla texter och hade melodiidéer till verser, refränger och hookar, det vill säga den mest klistriga, återkommande melodislingan i en låt. Men precis som så många andra soloartister hos storbolagen var rösten hans enda instrument. Han behövde därför låtskrivare och producenter som förstod sig på hans referenser och önskemål – och som kunde sätta ihop beståndsdelarna till hela låtar.

Annons

Mot slutet av arbetet med solodebuten korsades mina och Lorentz vägar. Tillsammans med Daniel Tjäder hade jag bandet Korallreven, som hette som det hette eftersom vi gjorde en lager-på-lager-popmusik där en stor del av inspirationen kom från en resa till Söderhavsön Samoa. Efter att ha gett ut vårt debutalbum på ett litet men ansett amerikanskt bolag hade vi turnerat och spelat på festivaler i USA och Europa. Väl hemma i Stockholm undrade Lorentz manager, som senare också blev vår manager, om vi ville skriva och producera en låt till popstjärnans album.

Lorentz kom så över till vår studio på Södermalm där vi spelade upp en instrumental låtidé för honom. Över en mörk bas låg en gitarr med stora effekter, som utgjorde huvudmelodin, innan låtens keyboardmattor växte och växte tills den avslutades med storslagna, orkestrala stråkar. Efter ett par möten i studion kom vi överens med Lorentz om att arrangera om låten så att den fick en mer klassisk struktur med vers, brygga och refräng.

När vi väl strukturerat om och lagt in släpiga trummor i halvfart skrev Lorentz snabbt de inledande raderna. Aldrig hade han varit mer mobilchattkonversation än här. Han sjöng om inledningen av ett kärleksförhållande och hur han använde en speciell smiley i ett meddelande: »What’s up, vad ska du göra sen? / Smileyn med solglasögonen.« Lika snabbt som han skrev hela texten sjöng han sedan in den. Allt med sin speciella inställning för autotune-sång där rösten, om man avsiktligt eller oavsiktligt sjunger falskt, metalliskt vobblar mellan olika toner.

När Lorentz solodebut Kärlekslåtar ett par månader senare gavs ut möttes den uteslutande av hyllningar: femma i DN, stor glad mun i Nöjesguiden och så vidare. SVT:s Per Sinding-Larsen tyckte att det var »årets popskiva« och att den unge stockholmaren skildrade klubblivet och storstadsnatten som få andra. Han kallade Lorentz för »sin generations Bellman«.

Logga in eller skapa ett konto för att läsa vidare

Kom igång med din gratis provperiod!

0 kr första två månaderna. Därefter 35 kr / månad. Avsluta när du vill. Pengarna dras varannan månad.

  • Magasinet i din brevlåda
  • Alla utgåvor som PDF
  • Allt webbinnehåll
  • Avsluta när du vill
Kom igång nu!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

Har du redan konto?

Glömt lösenord?