Under Black Week fylls min inkorg av mejl från företag som jag någon gång råkat handla något av. Det är lätt att börja klicka: vi borde byta ut den där mixern som luktat bränt i två år, barnen ska ha vinterkläder – och så var det julklapparna …
Förra året skickades 19,5 miljoner e-handelspaket under reaveckan i november, och ingenting tyder på att det blir färre i år. Enligt Postnords egna prognoser kommer årets julhandel bli »mer intensiv än någonsin« och pakethanteringen förväntas öka med 10 procent.
Men det är inte bara Postnord som ser till att våra fynd når hemmet, särskilt inte om man som jag bor i en större stad. Om jag till exempel faller för H&M:s erbjudanden kan jag få barnens jackor levererade till paketboxar från Budbee eller Instabox för 39 kronor. Hittar jag en mixer från Cervera är det helt gratis att skicka den till Brings boxar, eller så kan jag få den hem med Airmee för nio kronor. Vill jag ge bort årets julklapp, en vuxenleksak, skickar Akademibokhandeln hem målarboken Cozy Girl med Early Bird eller till Schenkers paketombud, och vill jag framstå som mer medveten kan årets second hand-julklapp, ljusstaken, billigast levereras från Sellpy med Citymail.
Allt som oftast erbjuder någon av uppstickarna det mest prisvärda alternativet, som dessutom kittlar ens lathetsnerv: nio kronor för att få paketet hem med Airmee, eller 29 kronor för att gå en hel kilometer till närmsta Postnord-ombud? Ärligt talat har valet alltid känts lätt.
Tills jag läste Julia Lindbloms nya bok Den sista milen.
Att tänka på hur den där jackan från H&M tar sig från symaskinen i Bangladesh till ens brevlåda kan kännas som att tänka på universum. Det är en alldeles för lång tankekedja. Men för att försöka sammanfatta allt snabbt: kläderna transporteras med båt, tåg, lastbilar eller flyg antingen till ett centrallager i Europa, eller direkt till en e-handlares svenska lager. Efter att du klickat på köp transporteras tröjan vidare från lagret, med lastbil eller tåg, för att sorteras på terminaler och depåer runt om i Sverige. Därefter tar lastbilar, bilar eller cyklar beställningen den sista biten till kunden – till postombud, paketboxar eller hemmet.
Den som intresserat sig det minsta för klimatet eller sociala frågor vet att det inte är ett hållbart system. Många av våra varor tillverkas i låglöneländer där arbetsvillkoren är under all kritik, och alla vet att de långa och många transporterna bidrar till stora utsläpp. Ändå fortsätter vår konsumtion att öka, och enligt Konjunkturinstitutet beräknas trenden hålla i sig. Kanske för att problemen är så abstrakta: det är svårt att föreställa sig den bangladeshiska sömmerskans liv, svårt att förstå vad just min jacka bidrar till för utsläpp – flygplanet hade väl lyft ändå?
- Mer:
- Perspektiv
- Samhälle
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
